Surt, sa Londa om strömmingen
En sak måste klargöras: Att komma från norr och inte äta surströmming betraktas i många kretsar som ett socialt handikapp. Man är liksom inte "på riktigt" om man inte drar djupa andetag och fyller lungorna med doften (stanken) av fermenterad (överjäst) fisk. Och om man inte kan rensa (dissekera) en strömming på fyrakommaåtta sekunder utan att det ser ut som en krigszon på tallriken, tittar folk snett på en. Och om man inte vet exakt hur man snickrar ihop en klämma/macka och huruvida man ska ha röd eller gul lök, gräddfil eller inte, om och när man ska äta tomat, då är man borträknad. Och det slutliga sociala självmordet begås när man rynkar på näsan och vågar hävda att det smakar lort.
Därför övar jag.
Jag har övat på att äta surströmming sedan min första höst i Uppsala. Märkligt val av plats, måhända, men det var först där som frågan aktualiserades på allvar. Jag har således övat sedan 2001 och på fronten inte så mycket nytt. Man jag övar vidare. En gång om år. Fram till i år. Då blir det flera övningar. Den första genomleds idag, på premiären.
Eftersom jag inte är tyngd av någon tradition (på temat : "såhär har jag aaaalltid ätit mina klämmor och det fiiiiinns inget annat sätt!") så fick jag bygga mina klämmor och mackor på vilket sätt jag ville. Äntligen har jag lärt mig att skala fisken och äntligen vet jag hur jag tycker att min macka ska se ut.
Men jag anser fortfarande att de som tycker att surströmming är så himla gott, bara har övertalat sig själva om att så är fallet. Lite som det är med kaffe. För, handen på hjärtat: hur många tyckte att kaffe var gott när de drack det de första gångerna? Och hur många dricker inte kaffe idag för att det är något socialt? Eller för att de har utvecklat ett beroende? Då blir det liksom gott. Jag tycker att kaffe är gott men jag har övat mig i att tycka det. Det måste vara på samma sätt med surströmming. Efter ett tag har man övertygat sig själv om att det är gott och då blir det det.
Nu i mitt femte övningsår kan jag säga att det inte smakar fullt lika illa som tidigare år, och jag kan säkert komma att lära mig att äta det. Men gott..? Nja...
För övrigt är Åhléns i Umeå THE shit! Där kan man köpa stuff för kronor 250 istället för som på andra ställen 340 och till och med 380!
LOVELY!
