londa - filar ner hornen på söndagar

Så var höstterminen avslutad, då. Det betyder basgruppsbyte. Det i sin tur betyder ingenting för mig. Jag har bokstavligt talat stått ut hela höstterminen med min lovely basgrupp och sett framtiden an och ljuset i tunneln i och med vårterminens basgruppsbyte. Denna grupp har varit en smula... svårarbetad. Jag har stört mig på alla utom en (mig själv inräknad) och allra, allra mest på:

•  Mr Know-it-all som har ägnat en termin till mästrande och fällande av nedlåtande kommentarer. Att han själv skulle kunnat missuppfatta något någon gång, finns inte som alternativ i hans världsuppfattning. Inte heller att någon kan ha en avvikande åsikt. Och gud förbjude att denna "någon" skulle vara ej tjej! För de fattar ju ingenting, det vet ju alla! Så det effektivaste sättet att hävda sig, är naturligtvis att ignorera och hi-jacka ordet. Men tänk om denna "någon" inte ställer upp på det? Ni kan inte ana vilka kraftmätningar vi har haft, jag och Mr Know-it-all!
• Utskänkningsmästarkillen, som besserwissrar på ett helt annat plan. Han känner alla personer, har alltid det senaste skvallret och kan fixa det mesta. Bara det att han blottar sig så otroligt när han lägger fram sakfel.
  
• Sen har vi de andra som dyker upp lite sporadiskt, med olika ursäkter, ibland inga ursäkter alls...
• ... och J som är en sympatisk människa.

Så basgruppsbytet var en välkommen historia. Tyvärr förändrar den ingenting, eftersom Mr Know-it-all och Utskänkningsmästarkillen och jag hamnade i samma. Igen.

Oh, the joy...