londa - filar ner hornen på söndagar

Jag är som Göran Persson. Var det inte så att han förnekade att han ville bli partiledare när Dojjan Carlsson avgick? Eller tänker jag på någon annan nu? I vilket fall så är det precis så jag beter mig. Jag säger att jag inte ska jobba mer på ett tag, för det gör allt för ont både i sinne och kropp att vara på det där hemmet. Men sen ringer dom och jag får den där kvittrande rösten som säger att jag natuuuurligtvis ställer upp.

13-21 på söndag. Värdelöst. Hela dagen förstörd.
14-21 nästa onsdag. Och jag som skulle fira Kanelbullens dag.
16-21 nästa fredag. Då jag hade tänkt fira att den här dumma och töntiga kursen som vi läser nu äntligen tar slut.

Tre pass. Tre ynka pass. Det borde man inte klaga på. Men man gör det, för det man får för det är inte stålar. Det är ont i ryggen och händerna och lilla axeln man får. På direkten. Redan på bussen dit. Och så får man ont i hjärtat av att se de här människorna ligga eller sitta i sin ensamhet, alldeles ovetande om omvärlden, utan förmåga att ens andas själva.

Nej, det här håller inte! Jag måste byta extraknäck!