londa - filar ner hornen på söndagar

Eller, snarare lite uppgivenhet över att folk är så dumma!

OBS: Följande inlägg kan väcka sömnkänslor eller framkalla ironiska kommentarer.
Känslig bloggskriverska bör varnas innan dessa kommentarer läggs in.

Jag trodde aldrig att jag skulle utvecklas till någon biblioteksivrare. Bibliotek har alltid varit ett ställe som bara funnits till och jag har helt själviskt bara nyttjat det till det jag för stunden behövt. Som barn behövde jag Totte och Lilla Spöket Laban, alltså hämtade vi hem dem från biblan. När jag blev lite äldre behövde jag Lilla huset på prärien och Länder i fickformat, alltså hämtades det hem från biblan. Ännu lite äldre behövde jag kanske Stora Focus, och ännu äldre, fakta om tamiler och singaleser. Biblan länsades. Et cetera. Jag har inte ens reflekterat över vem av oss som finns till för den andres skull - jag har bara helt fräckt utgått från att biblioteket finns till för mig - inte att jag finns till för biblioteket. Därför trodde jag att alla hade den synen. Särskilt folk som arbetar på ett sådant ställe som jag råkar arbeta på, forskningsinriktat och vetenskapligt.

Men gång efter annan möts jag av attityden att förhållandet skulle vara det omvända; att användarna finns till för oss! Man får höra saker som "men det var väl roligt att det kom lite folk till biblan också?" och "vi kan ju göra den här grejen i biblan, så kanske folk hittar dit också!" Som att de finns till för oss och att vi ska bli glada om någon skulle bevärdiga oss ett besök.

Senast idag kom kommentaren från en av julfestfixarna, som skulle piffa lite inne hos oss för festen. Hon använde kommentaren som anledning till varför jag skulle städa upp efter dem på måndag morgon:

"Men se det som en vinst, det är ju ett jättebra sätt att promota biblioteket!" Alltså: Hon tar, tillsammans med en annan festfixare, bort den skittunga mattan och det stora bordet och alla stolar och jag ensam ska ställa tillbaka det när jag kommer på måndag morgon, och detta ska jag göra i pur tacksamhet för att hon har "promotat biblioteket". Något som jag inte för mitt liv kan begripa ska vara nödvändigt i en organisation som denna, där alla borde se biblioteket som sitt, helt naturligt, och använda det därefter. Jag kan inte låta bli att tycka att det är något väldigt skevt i argumentationen här. I samma veva kan nämnas att man ibland hör knorr om att biblioteket kostar så mycket pengar. Och då ser man alltså bara utgiften och inte vad man får tillbaka. Det verkar som att folk fortfarande tror att det som finns på Internet är gratis. Man kanske skulle skicka ut räkningarna på databaserna och e-tidskrifterna... Eller helt enkelt bara strypa tillgången. Och i stället köpa lite fulglögg från ÖB, för att "locka dem till biblioteket".

Sedär, både ett spartips och ett promotingförslag!

Jag är så himla duktig på att se vad våra användare vill ha!