Hoppsan

Förra veckan passerade liksom i dimma och tog nog hårdare på flera av oss än vi kanske förväntat.

Men livet går vidare för oss som är kvar, och som en påminnelse från mig själv till mig själv, så har jag uppenbarligen blivit sådär trivselmjuk igen. Man märker det när tröjorna helt plötsligt blivit för korta. Det var de inte för ett tag sedan. Jag undrar vad det beror på... Karra? Bristen på motion? Nej, det måste vara frukostmackorna.


Ja, så är det nog!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0