Just nu
är det varmt. Jättevarmt. Faktiskt för varmt.
Ville bara säga det.
Ville bara säga det.
Gåre int tjööra buss'n ända fram?
Jag har åkt kalk-lass. Varit på russinresa. Ojojoj, vad jag har fått se och lära mig saker! Och nu är det inte omgivningarna och sevärdheterna vi passerade jag tänker på i första hand, även om det naturligtvis var en upplevelse på sitt sätt.
Några saker noterades och jag vill bära med mig dem hela livet, tills nästa gång det blir dags att åka kalklass:
1. Det är ohyggligt viktigt att som kvinna ha med sig en kam. En fintandad kam. Innan man åker, har man naturligtvis sett till att klippa sitt hår i en kort och lättskött frisyr och självklart permanentat sig. Inför varje stopp när man ska kliva av bussen, tar man så upp sin fintandade kam och drar den frenetiskt genom håret. Så att man ser "representabel" ut. Eftersom så gott som alla damer upprepade denna procedur flera gånger, så antar jag att det är jätteviktigt! Om man inte har ett huckle som man knyter på sig - det verkar också kunna vara ett alternativ, om än inte lika vanligt.
2. Glöm inte kameran! Och när man kliver av bussen första gången (och gärna alla gånger) ska man för allt i världen komma ihåg att fotografera den! Omgivningarna är verkligen inte lika spännande. Tallar har man ju sett förr, liksom.
3. Stäng av hörarpparaten, särskilt om inte mikrofonen i bussen fungerar och guiden försöker basunera ut sitt budskap från djupet av sin mage och sina lungor. Det vet man ju sedan gammalt att det ändå inte kommer att höras, så därför kan man istället koncentrera sig på att se till att ingen annan får en chans att höra något heller. Kommentera gärna guiden med uttryck som "Schlut å prata" och "man höör ju ingenting - h'ä se dålit så".
4. Minns att busschaufförer är lata j*vlar som av pur lättja inte parkerar där man vill. (J*vlar är förstås inte ett ord man använder, eftersom man är religiös, men mer om det i nästa punkt.) Kommentera varje stopp med frasen: "Gåre inte tjööra buss'n ända fram?", oavsett om målet för utflykten är ett stort hotell eller en grillplats vid en sten vid en strandkant.
5. Om det blir allsång i bussen - och det blir det! - så se till att få önska sånger själv. Annars sjungs det bara profant skit. Om man önskar själv, så kan man se till att man får sjunga alla sina favoriter som "O, hur saligt" och "Vilken vän vi har".
Det tror jag var allt. Men för säkerhets skull kan man alltid komma ihåg att alltid ifrågasätta hur lång tid saker tar, t.ex. hur lång tid det tar innan det blir kaffe, gärna innan elden har gjorts upp, på vilken kaffet ska kokas. Knorra gärna lite över det svävande svaret. Och viktigast av allt:
Målet är inget - resan är allt!
Så fort man kliver av bussen - börja undra när den går igen. Och lämna den icket ur sikte! Skulle klockan bli en minut över utsatt tid, är det helt i sin ordning att bli nervös och börja knorra.
Detta ska jag nu spara och plocka fram nästa gång jag ska åka på russinresa. Jag bedömer att det är om cirka 40-45 år.
Några saker noterades och jag vill bära med mig dem hela livet, tills nästa gång det blir dags att åka kalklass:
1. Det är ohyggligt viktigt att som kvinna ha med sig en kam. En fintandad kam. Innan man åker, har man naturligtvis sett till att klippa sitt hår i en kort och lättskött frisyr och självklart permanentat sig. Inför varje stopp när man ska kliva av bussen, tar man så upp sin fintandade kam och drar den frenetiskt genom håret. Så att man ser "representabel" ut. Eftersom så gott som alla damer upprepade denna procedur flera gånger, så antar jag att det är jätteviktigt! Om man inte har ett huckle som man knyter på sig - det verkar också kunna vara ett alternativ, om än inte lika vanligt.
2. Glöm inte kameran! Och när man kliver av bussen första gången (och gärna alla gånger) ska man för allt i världen komma ihåg att fotografera den! Omgivningarna är verkligen inte lika spännande. Tallar har man ju sett förr, liksom.
3. Stäng av hörarpparaten, särskilt om inte mikrofonen i bussen fungerar och guiden försöker basunera ut sitt budskap från djupet av sin mage och sina lungor. Det vet man ju sedan gammalt att det ändå inte kommer att höras, så därför kan man istället koncentrera sig på att se till att ingen annan får en chans att höra något heller. Kommentera gärna guiden med uttryck som "Schlut å prata" och "man höör ju ingenting - h'ä se dålit så".
4. Minns att busschaufförer är lata j*vlar som av pur lättja inte parkerar där man vill. (J*vlar är förstås inte ett ord man använder, eftersom man är religiös, men mer om det i nästa punkt.) Kommentera varje stopp med frasen: "Gåre inte tjööra buss'n ända fram?", oavsett om målet för utflykten är ett stort hotell eller en grillplats vid en sten vid en strandkant.
5. Om det blir allsång i bussen - och det blir det! - så se till att få önska sånger själv. Annars sjungs det bara profant skit. Om man önskar själv, så kan man se till att man får sjunga alla sina favoriter som "O, hur saligt" och "Vilken vän vi har".
Det tror jag var allt. Men för säkerhets skull kan man alltid komma ihåg att alltid ifrågasätta hur lång tid saker tar, t.ex. hur lång tid det tar innan det blir kaffe, gärna innan elden har gjorts upp, på vilken kaffet ska kokas. Knorra gärna lite över det svävande svaret. Och viktigast av allt:
Målet är inget - resan är allt!
Så fort man kliver av bussen - börja undra när den går igen. Och lämna den icket ur sikte! Skulle klockan bli en minut över utsatt tid, är det helt i sin ordning att bli nervös och börja knorra.
Detta ska jag nu spara och plocka fram nästa gång jag ska åka på russinresa. Jag bedömer att det är om cirka 40-45 år.
