londa - filar ner hornen på söndagar

Det känns ibland lite meningslöst att göra samma saker om och om igen. Som att diska, till exempel. Nu har jag diskat upp gårdagens kalas och dagens middagsprojekt. Och är jättesugen på fruktsallad! Vilket betyder att jag kommer att grisa ner köket igen! Det är jättetråkigt.

Ska läsa lite om kulturproppen från 1996. Det känns verkligen högaktuellt. Den är bara tio år gammal. När jag har gjort det ska jag grisa ner i köket igen!

Jag lagar middag. Den kan eventuellt bli god, men eftersom jag är så trött och oinspirerad kan den lika gärna smaka b*js.

Den nya seminariegruppen verkar bra. Vi hade faktiskt en givande diskussion på vårt möte idag och vi har lyckats skissa upp nån slags handlingsplan och en grov mall över hur fallet ska lösas. Det är verkligen en ny upplevelse för mig.

Seminarium på onsdag. Fick tag i den ena av de två böckerna till seminariet idag... Så kvällen lär ägnas åt att ta reda på saker om kulturarvsprocesser och dylikt. Blä.

... ska jag ta tag i det sista innan jag däckar på soffan. Ska kolla lite vad regeringen säger om kulturåret 2006 inför vårt fall som vi ska ta tag i imorgon. Det ska bli skoj att se vad den här basgruppen kan uträtta. Bara braiga saker, förmodligen!

Börjar bli lite trött efter helgens bravader. Helt sanslöst att man kan bli så färdig som jag var igår efter att ha jobbat i ynka fyra timmar! Men jag antar att man blir lite slut i luvan av att lyssna på någon som tjatar och gnäller och pratar om sig själv och kommer med "tips" baserade på sin egen livssituation, i FYRA timmar I STRECK! Idag jobbade jag fem timmar på förmiddagen. Inte heller det särskilt ansträngande på papperet, men jag antar att man blir lite slut i luvan av att jobba med en 21-åring som pratar oavbrutet om saker man inte förstår med en 14-årings perspektiv på tillvaron. Var jag verkligen en sådan världsfrånvänd bimbo när jag var 21?! Har svårt att tro det, men minnet är väl kort...

Sen har det varit rejv här. Tjejerna kom på besök och nu undrar jag hur man får bort jordgubbar från soffan? Måste kolla om det finns nån tvättid snart. Nu äger jag för övrigt världens snyggaste designade tisha och ett par mjuka strumpor med ugglor på. 

                                                                   
                                                                                                       

Nej, dags att göra sista rycket innan middag. Jag tror att snabbnudlar och wokgrönsaker är fullvärdig kost. I alla fall kommer jag att intala mig själv det när jag äter det till middag. Orkar verkligen inte laga mat idag...

Snygga, va?





Jag har världens bäste kille!

Så här långt har det nog aldrig varit till Norrbotten förut...

... smalltalk i tvättstugan! När jag skulle tvätta så stod det en ung man och tittade lite slött på maskinerna, som inte riktigt var färdiga. Han drog alltså över på min tid - MIN tid! (Har jag sagt att jag är en äkta tvättstugekärring?) För att kompensera detta försökte han konversera artigt.

Tvättbjörnen: Var bor du då?

Jag (tänker): Vaffan har du med det att göra? Tror du att du ska få komma och hälsa på mig, eller? Passarej, jag har en farlig knähund på soffan!
(säger): Här i huset bredvid.

Tvättbjörnen: Jaha, ja jag bor en trappa upp. Jäkligt skönt att ha så nära till tvättstugan!

Jag (tänker): Och ändå lyckas du inte hålla dig till tiderna!
(säger): Mmmm...

Tvättbjörnen: Jag har just upptäckt dehär 30-minutersprogrammen!

Jag (tänker): Meeeeeeen så fiiiint!!!
(säger): Ja, de är inte dumma.

Tvättbjörnen: Ja, man kan i teorin tvätta ÅTTA maskiner på två timmar!

Jag (tänker): I TEORIN kanske, men uppenbarligen INTE i praktiken! Ge fan i min tvättid!
(säger): Jaha, ja det kanske man kan.

Tvättbjörnen tar ut tvätten, kollar i torktumlaren och säger:
Du, gör det nåt om jag fortsätter tumla här? Det är inte riktigt torrt.

Jag: Tja, jag tänkte ju tvätta innan jag ska använda tumlaren. Det kändes liksom mer naturligt (underförstått: du har 35 minuter till ditt förfogande)!

Tvättbjörnen: Eeeeehh???

*suck*

Grattis på mig!

Klumpen är lite mindre och med lite tur kan jag kanske skrämma bort den. Hoppas det. Ska strax göra lunch och därefter rengöra mig själv eftersom plikten kallar i biblioteket i kväll. Och dessförinnan (finns det ordet? Det såg konstigt ut...) ska Ragge komma på besök. Hoppas T är hemma då, jag är ju nybörjare på hundar... Men Ragge är ju trots allt inte större än en fet katt, så det ska nog inte bli några problem.

Nu: Lunch.

Trots att jag vilat snällt och druckit mycket, har jag en äcklig klump i halsen. Föga oväntat, med tanke på att det är jobbdags i helgen och ganska kort ETA på Heddan. Varför skulle jag inte bli förkyld?

Ska dricka lite mer varmt och lägga mig tidigt och hoppas på bättring.

Bakelsedag på onsdag. 13.30 på Fågelsången.

Hm... konstigt... Jag mår jättekonstigt idag. Kanske måste tillbringa dagen under täcket. Kan jag ha fått nån liten present av nåt av barnen igår? Säkert - det där flyger fint i luften och landar snällt på mig. Och i kombination med de kalla fötterna jag gick omkring på igår så blev det väl en härlig mix.

Jättekonstig i kistan... Hmmmmmmm

Idag har vi hunnit med en massa massa. Dagen började starkt med en lektion i Prästfru när vi gick till Lilla Gula Huset klockan 10 på morgonkvisten. Jag var mycket lugnare än sist, eftersom jag skulle få hålla handen den här gången. Trodde jag. Det slutade med att jag satt ensam bredvid en herre i nedre medelåldern som andades som Darth Vader, och framför mig satt Likadana-paret (likadana kläder, likadana frisyrer, likadan ålder - typ sådär 65-70 år). Alltmedan T hade röda särken på sig och var behjälplig. Snavade i alla fall inte på någon när jag skulle resa mig efter nattvarden den här gången. Man får glädjas åt det lilla.

Sedan bar det av till Knollåtott och deras storasyster, med tillhörande föräldrar, för att fira namnsdag. Namnsdagsbarnet förärades gofika och en liten blomma i kruka som han med varsam hand undersökte. Det verkar bo en liten Bosse Rappne i det lilla namnsdagsbarnet. Tempot var lite lägre än vanligt i Casa Turbounge. Det berodde nog lite på att den yngste (med en minut) familjemedlemmen var lite snuvig och inte orkade rejsa som annars brukligt. V är i alla fall inte rädd för elefanten längre. Åtminstone inte lika mycket.

Sedan tog vi bussen ut på landet och hälsade på familjen A. Chokladpralinen är en riktig fullblodscharmör och lagom tills det var dags att åka ifrån dem hade den sista blygheten runnit av honom och han försökte med flinka fingrar få av mig tröjan, alltmedan vi läste fru A:s gamla bröllopstidningar, som numer bor hemma hos mig! Tack, tack, tack! Det är jätteroligt att titta i dem, men för varje blad jag vänder, blir jag mer och mer övertygad om att vi inte kan gifta oss! Hur ska jag kunna välja klänning? Och vad ska jag välja mellan när alla klänningar går ut på att man ska ha en symmetrisk (hej H!) kropp?! Och när den enda skärningen som inte basunerar "Missbildad!" är axelbandslöst och tydligen inte var så populär i kyrkan - vad gör man då? Det är ju själva fanken att man 1) blev som man blev 2) inte kan sy.

Tröstar mig med en bild på Kungen och Silvia, även om jag tyckte att Letizia hade snyggare klänning  - lite lik Märthas, som var så himla glad!  Och efter det deppar jag ihop över att det ska kosta så mycket att se så snygg och enkel ut som Mette-Marit...

Det är helt sanslöst - det finns inte ens ett datum och jag har redan gått i spinn! Äh, jag går och lägger mig nu... Fast det känns lite skönt att veta att det inte bara är jag som har problem med passformen i alla fall...

Haha, med lite list och en snäll kursare kan man fixa nästan vad som helst!

Vänner, kamrater och okända: Jag får byta basgrupp!

Ajö, Mr Know-it-all. Jag kommer inte att sakna dig ett endaste litet dugg!

Det finns en massa dagar att uppmärksamma. Det finns - förutom jul och påsk och midsommar och Iiknande -  t.ex. kanelbullens dag och alla hjärtans dag. Idag är en av mina favoritdagar. Idag är det nämligen  tulpanens dag. Det måste betyda att det snart är vår!

Jag bestämde mig såklart för att köpa en bukett tulpaner på hemvägen. Det var det fler än jag som hade bestämt sig för. Jag var yngst. Jag var även hänsynsfullast i blomsteraffären. Det har man egentligen ingenting för. När jag blir pälsmössepensionär ska jag ta igen allt! Och vart jag än går ska jag ha med mig min oförstående man som försöker hålla sig ur vägen, med resultat att han är ännu mer i vägen. Jag gjorde mig tunnare än min egen skugga och smet fram till kassan där det mot alla odds var tomt. Pälsmössepensionärerna köade framför unga floristkillen (han som kommer att få förtroende att göra min bukett den dan jag gracilt ska skrida upp för altargången), som band om tulpanbuketter för allt han var värd. Jag fick i alla fall den sista vita buketten, för vilken jag är mycket nöjd!

_{bilder från
ystad  
euroflorist                   
wikipedia                   
pricerunner}

Tog en stärkande promenad bland miljonvillorna. Vet inte om jag tycker att de är så värst snajdiga. En del, kanske, men vi prickade inte av den delen där de var. Vi travade runt bland enplansvillor från 50-60-talen. De flesta ganska fula och alla med securitasskyltar på grinden. Inte så många hade garage, noterade T, och deklarerade att det minsta man ska ha är en carport och helst ska man ha ett ombonat garage:

"Folk lägger ner miljoner på fula hus, men tar inte hand om sina fina bilar! Fnys!"

Just det!

Så var höstterminen avslutad, då. Det betyder basgruppsbyte. Det i sin tur betyder ingenting för mig. Jag har bokstavligt talat stått ut hela höstterminen med min lovely basgrupp och sett framtiden an och ljuset i tunneln i och med vårterminens basgruppsbyte. Denna grupp har varit en smula... svårarbetad. Jag har stört mig på alla utom en (mig själv inräknad) och allra, allra mest på:

•  Mr Know-it-all som har ägnat en termin till mästrande och fällande av nedlåtande kommentarer. Att han själv skulle kunnat missuppfatta något någon gång, finns inte som alternativ i hans världsuppfattning. Inte heller att någon kan ha en avvikande åsikt. Och gud förbjude att denna "någon" skulle vara ej tjej! För de fattar ju ingenting, det vet ju alla! Så det effektivaste sättet att hävda sig, är naturligtvis att ignorera och hi-jacka ordet. Men tänk om denna "någon" inte ställer upp på det? Ni kan inte ana vilka kraftmätningar vi har haft, jag och Mr Know-it-all!
• Utskänkningsmästarkillen, som besserwissrar på ett helt annat plan. Han känner alla personer, har alltid det senaste skvallret och kan fixa det mesta. Bara det att han blottar sig så otroligt när han lägger fram sakfel.
  
• Sen har vi de andra som dyker upp lite sporadiskt, med olika ursäkter, ibland inga ursäkter alls...
• ... och J som är en sympatisk människa.

Så basgruppsbytet var en välkommen historia. Tyvärr förändrar den ingenting, eftersom Mr Know-it-all och Utskänkningsmästarkillen och jag hamnade i samma. Igen.

Oh, the joy...

Alltmedan Idrottsgalan rullade igång på Svt så höll Idrottsgalen föreställning på F&S. Det var mycket viktigt att se glad ut hela tiden, mycket viktigt att snurra på rätt ställen, och viktigast av allt: Slutposen! Tänk Herreys, Carola och Charlotte Perelli i en enda härlig soppa.

Det är eventuellt bra om man kan hålla sig för skratt när man tränar.

Det slog mig nyss att jag beslutade i morse att vi skulle träna ikväll, T och jag. För det är ju inte så att jag inte behöver det, med tanke på mitt fantastiska immunförsvar. Hela hösten har olika åkommor avlöst varandra och jag var sängliggande mest hela tiden. Så vårens plan är att mota Olle i grind och börja träna för att bli stor och stark. Det är ju bara det att den där Olle som ska motas är så himla trevlig ibland. Ibland kommer han till och med med kladdkaka. Då brukar jag bjuda in honom att se på tv med mig.

Men nu är det slut, Olle! Du kan dra dit pepparn växer!

Idag är inte alls en bra dag för seminarium! Jag känner inte det minsta lilla för att sätta mig i ett trångt rum och diskutera tråkiga artiklar med en massa folk. En annan dag vore bättre. En annan dag kanske till och med artiklarna är intressanta. En annan dag kanske jag står ut med Mr Know-it-all och hans suspekta inlägg, en annan dag är kanske inte Utskänkningsmästarkillens skratt lika enerverande. Jag kan gå på seminarium en annan dag - bara inte idag!


_{Bild från Funpic}

... hit, eftersom jag nog inte riktigt hörde hemma på det förra stället, såsom varande hedningen i familjen. Eftersom jag är ungefär den mest analoga människan som någonsin ägt en dator och därtill fått en uppkoppling, kan det nog ta ett tag innan allt lossnar. Den som lever får se.