londa - filar ner hornen på söndagar

... kokar jag kött till morgondagens köttsoppeprojekt, skriver pm och försöker hindra ögonen från att ploppa ut ur sina hålor.

Hello friday!

... att det är väldigt dumt att gnugga sig i ögonen efter att man har hackat chilifrukt.

Jag är som Göran Persson. Var det inte så att han förnekade att han ville bli partiledare när Dojjan Carlsson avgick? Eller tänker jag på någon annan nu? I vilket fall så är det precis så jag beter mig. Jag säger att jag inte ska jobba mer på ett tag, för det gör allt för ont både i sinne och kropp att vara på det där hemmet. Men sen ringer dom och jag får den där kvittrande rösten som säger att jag natuuuurligtvis ställer upp.

13-21 på söndag. Värdelöst. Hela dagen förstörd.
14-21 nästa onsdag. Och jag som skulle fira Kanelbullens dag.
16-21 nästa fredag. Då jag hade tänkt fira att den här dumma och töntiga kursen som vi läser nu äntligen tar slut.

Tre pass. Tre ynka pass. Det borde man inte klaga på. Men man gör det, för det man får för det är inte stålar. Det är ont i ryggen och händerna och lilla axeln man får. På direkten. Redan på bussen dit. Och så får man ont i hjärtat av att se de här människorna ligga eller sitta i sin ensamhet, alldeles ovetande om omvärlden, utan förmåga att ens andas själva.

Nej, det här håller inte! Jag måste byta extraknäck!

Det är lördag, klockan är ca 21.40 och hittills har inte den här helgen artat sig som jag hade planerat. Jag hade tänkt mig en lugn fredagkväll och därpå en lördag som skulle rymma en sovmorgon, en lång och kreativ fikapaus med J där vi skulle spåna fram ämnen till våra U*. Kvällen skulle tillbringas under flitens lampa och jag skulle läsa klart texterna till seminariet nästa vecka. Detta för att på söndag kunna ta tag i mitt pm, som andas kaos och panik. Som belöning skulle jag på torsdag få leka hela dagen med knattarna.

Hur blev det?

I torsdags ringde GV till T och hade den där lilla ynkliga rösten som skriker "hjälp mig, jag bryter ihooooop!!!", och förklarade att det saknades kock till den mer eller mindre provisoriska och halvspontana restaurangen på nationen. Han kunde såklart inte säga nej, trots att det var ljusår sedan han kockade sist. På något sätt lyckades de lura med mig också, och mina kockkunskaper inskränker sig till en kockning för cirka hundra år sedan i en jazzrestaurang och då var jag grinfärdig och ville dö hela tiden. Annars har jag bara kökshjälpat åt H och skalat apelsiner (Traaaaktorslaang).** Där, i köket, hamnade alltså vi igår, och alla är lika förvånade.

I morse ringde väckarklockan 6.30 och jag åkte iväg och arbetade på mitt läskiga jobb (det där man byter blöjor på vegetabilier). Där fick jag ett seriöst erbjudande om att låna en av mina arbetskamraters brudklänning (<-- wtf?!) samt rådet att "lägga mycket krut på att köpa underkläder till bröllopet, för har man bara snygga underkläder så kan man ha vilken trasa som helst på sig!" (<-- WTF??!!!?) Denna människa kallade även sina bröllopsgäster för "publik" när hon återgav sin stora dag (som slutade med skilsmässa några år senare).
Efter fikat med J och lite hjälp av SSS har jag nu ämne klart. Det var bra och det enda som skulle visa sig vara planenligt med helgen.

I morgon ska jag få en överraskning av lilla J, 4 år. Hon ville även att jag skulle komma och leka i lekpark med henne.

Detta ger alltså att jag borde varit dubbelt effektiv i kväll, eftersom jag jobbade bort läsarförmiddagen och kommer att leka bort pm-skrivardagen. Men jag är så trött så att knäna skakar, så jag får vackert gå till sängs. Jag gör det nu. Klockan är 21.55, det är lördag, grannarna har fest, de hoppas att de inte ska störa, står det på en lapp i trappuppgången. Vi är rörande överens!

Over and out.




*U är svenskans fulaste bokstav, samt begynnelsebokstav i ordet-vi-inte-nämner-eftersom-det-vilar-en-förbannelse-över-det. Ledtråd: Kan skrivas på b-, c- och d-nivå och i de senare fallen leda till examen.
**Nej, jag är inte onykter.

Dumma, dumma, fula dag!

Jag tycker inte om dig.

Det finns en massa saker hela tiden som man borde göra, som det liksom är dags för. T.ex. att diska, läsa, träna, gå till tandläkaren, sätta sig in i världspolitiken, skaffa katt...

Jag borde gå till en optiker, det är nog dags för det. Fast jag vet inte om jag törs. Han kanske säger att jag måste köpa jättedyra glasögon. Det har jag inte råd med. Och även om jag hade det - hur skulle jag någonsin kunna välja? Jag är ju snygg i alla modeller!

Balasubramanian.

Det skojar man inte bort!

Gissa vem som har:

• ätit frukost
• läst en ganska tråkig text om genus
• gått en långpromenad
• gjort ett batteri sit-ups

och allt detta innan klockan har slagit 10?!

Haha, jag kan om jag vill! =D)

Kom inte och hälsa på mig nu, tack! Jag är mitt uppe i viktigt mumlande!

Jag har nämligen upptäckt att om jag läser de texter jag är satt att studera, högt för mig själv, så koncentrerar jag mig på texten istället för att bedriva parallellverksamhet i min hjärna (som t.ex att fundera på vilken sorts trädgård jag vill ha när jag blir stor; Vill jag ha mandelpotatis eller frukt? Sånt avgör nämligen valet av landsände att bo i. Och så måste jag väga fördelar och nackdelar med varandra. Och så kommer jag fram till att det nog inte spelar nån roll, bara jag får vara lycklig och ha en snäll familj och ett trevligt hus och ett bra jobb. Och så börjar jag fundera på arbetsmöjligheter...) vilket stör min inlärningsprocess. Om jag läser högt måste jag lyssna på mig själv och vad jag har att berätta. Ljudet ute i luften överröstar liksom den i huvudet. Så därför läser jag högt. Det låter förmodligen helt vansinnigt. Jag testar dessutom flera dialekter, och har kommit fram till att lite lätt norrbottens-touch låter mest övertygande. När det gäller engelska bör det vara brittiskt uttal.

Nu måste jag fortsätta. Jag ska berätta för mig själv om Pierre Bourdieu.

Idag läser jag lite i Filosofilexikonet. Det är dammigt. På fler än ett sätt!


Aaaatjoo!!



Update 13/9:

Kommunikationism; är det ens ett ord??

... av alla tonårsföräldrar i världen. Jag böjer mig inför er i vördnad!

Idag är det blötväder ute. Med andra ord är det här en dag som gjord för att sitta inne och plugga.




O, be still, my beating heart...

Jag skulle börja läsa kurslitteratur. Jag kom av mig när jag redan på rad tre läste meningen

Sparv ska inte skjutas med kanoner.

Nu måste jag ta paus och begrunda detta. Länge.

Snälla, snälla, pretty please!

Säg att ungarna som har skrikt oavbrutet ute på gården i en timme, samt gått loss på stuprännan så att det har ekat i hela lägeheten, säg att de inte är våra nya grannar! 

Snä-hä-hä-hälla......!

Update:
Nej, jag hatar inte barn. Och ja, jag vet att det här lägenheter främst avsedda för familjer. Men jag måste inte tycka att det är charmigt med gaphalsar som lever rövare i 190 knyck i trapphus och i stuprör medan deras föräldrar bara tittar på. För det kan inte ha varit meningen med dessa s.k. familjelägenheter.

Idag skulle jag kunna tänka mig att bara ligga helt stilla under täcket och tycka synd om mig själv. Kanske dricka lite saft... Kanske ta en och annan sked av den goda medicinen jag fick av fru Norén (flytande Kungen av Danmark, mmmm!) och hosta lite ynkligt.

Men jag tror att T vill att jag ska diska.

I fredags: Två föreläsningar à två timmar.

I lördags: Något rosslig.

Idag: Liten och ömklig, nötandes sofflocket.

Briljant. Allt är som vanligt.