Be careful what you wish for

Jag bad om att bli korthårig. Så J klippte av mig allt hår. Jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller vill gå och gräva ner mig i väntan på (Godot? Nästa OS?) att det växer ut.

Mini-H, måste jag skicka en bild så att du känner igen mig när vi kommer och hälsar på dig?

Idag

har jag varit strömförande, strömlinjeformad, strömmande, elegant, you name it!

Och så tror jag inte att jag har struma längre.

Där ser man!

Dagens låt:

Ballongen me me me mig, ballongen me me me mig...

[mel. oklar]

Schtaan

var sig både lik och olik. Skönt att den del saker aldrig ändras. Som doften från Godisvågen. Och att buss nr 6 går via Morön.

Men någon har gjort en kvarterssylta av Ica Stubinen. Och så tror jag att vårt hus har krympt...

"Gör det ont?"

frågade sjukgymnasten medan han förbryllat vred och vände på mig i hopp om att kanske få en uppfattning om vad som är galet och hur man behandlar det.

"Näärå", sa jag och tillade, "det känns ganska bra faktiskt!"

Nu vill jag revidera mitt svar:
Jo, det gör ont! Fast på ett bra sätt. Vi ses nästa vecka!





Ont, det gör ont, men det går...

Men vaff...

Snöar det?!!

En doft från förr

Somliga fick tvättid igår. Andra inte. I hela trapphuset doftade det barndom. För när jag var liten, var de bästa prylarna de med prefixet lukt-. Luktsuddegum, luktpennor osv. Min dagmamma hade luktbilar! Tre stycken små plastbilar som luktade körsbär, apelsin och äpple. Åtminstone var det vad symbolerna på bakluckan antydde.

I hela min trappuppgång doftade det igår luktbil: äpple. Så underbart, så syntetiskt, så fantastiskt! Om någon undrar hur luktbil: äpple doftar, så beställ något ur den här serien. Det doftar nämligen samma - men lite starkare.

Behöver jag säga att jag stod kvar i trapphuset och sniffade en ganska lång stund?

Bäst som skedde

En gång för inte så länge sedan var jag på inte mindre än två intervjuer för ett och samma arbete. Det stod mellan mig och en till i slutspurten och jag intervjuades av en lång man som sällan lyfte på båda mungiporna samtidigt. Jag var nära att få jobbet eftersom min motspelare drog sig ur, men i sista sekund skuttade hon in i matchen igen och slog mig på mållinjen.

Idag är jag ytterst tacksam för det. Hade jag fått jobbet hade den långe mannen som sällan lyfter på båda mungiporna samtidigt varit min chef. Och han har just vädrat en del av sina åsikter på ett sätt som hade gjort det svårt för mig att knata till jobbet idag - om jobbet varit mitt.

... He moves in mysterious ways...

När det ringer på dörren

när man bor i den här stan, då kan det precis lika gärna vara Rättvisepartiet Socialisterna som Jehovas vittnen.
Jag är lika brutalt ointresserad av båda.

Fru P och jag,

vi är allierade! Vi pratar tvättstugans möjligheter och omöjligheter - styrkor och svagheter. Vi hälsar på varandra från våra uteplatser. Vi uppskattar rena ytor - idag uttryckte fru P sin uppskattning över mitt tvättstugeanvändande samt lanserade idén att i framtiden alltid försöka få tvättid efter mig för att det är så roligt att komma till tvättstugan när jag har varit där. Fru P manglar säkert också.

Fru P och jag är båda en bra bit över 70 år...

RSS 2.0