Äääääääsch...

... det blev inget med tegelvillan med utsikten. Eftersom barnen måste ha någonstans att bo när de kommer hem till jul.

? ? ? !

Och jag som trodde

att det var grannen som såg på film med sitt coola sööörraoundljuuud. Och sen trodde jag att han som genom ett under fattade alldeles själv att det är orimligt att ha så hög volym så att det vibrerar i möblerna och sänkte för egen maskin.

Men nu vet jag. Ingen skuld må läggas på grannen.

Nostalgi

Som jag har saknat det här! Varför, varför, varför sänder inte SVT det här i repris?



En brokig, midjekort cardigan! Det är vad T ska få i julklapp!

*Brööööl*

T funderade lite över en sångtext, såhär om eftermiddagen. Det verkar som att han har funderat över den sedan han hörde den framföras på en av vigslarna i somras och han fick inte riktigt ihop det.

-, sa jag, det är ju en manifestation i nödrim och en riktigt, riktigt usel sång. Jag fattar inte hur den släpptes igenom till melodifestivalen.

Och så reciterade jag refrängtexten. För en förbryllad T. Som inte alls trodde att det var så texten gick, men plötsligt började hysa viss förståelse för varför man vill ha den på en vigsel.

-Men hur trodde du att den gick då? undrade jag. Och han sjöng försiktigt:

-Visst finns mirakel - och så finns det faktiskt du...

* * *


Såhär kan det se ut om man väljer att låta någon sjunga den när man gifter sig. Man kan alltså göra såhär. Man kan också ha en bakfull manskör som brölar. Gissa vilket alternativ jag förespråkar...


Nu vet jag vad jag höver:

Höver en vän! En kattvän! Och det verkar vara enklare att övertala T om att vi höver en om det handlar om en riktig tiger!




                    
Jag lånade bilderna från http://www.anromas.se



______________________________________

Update:

Det verkar gå hem, det här! Och den ska (tydligen) heta Guran. Det funkar för mig!


Påminnelse:

Jag har ju en magisterexamen i Biblioteks- och informationsvetenskap, det förväntas av mig att jag ska påminna er om det här:

13.00, SVT2

Och 13.03 råder jag er att hålla er från bokhandlarna, om ni har ett annat ärende än att skaffa en bok av årets vinnare. Handeln kommer att krylla av hysteriska bibliotekarier som fått beskedet via mobiltelefon och försöker lägga vantarna på en titel till sitt bibliotek. Och det är en strid med vassa armbågar, vill jag lova.
I alla fall i Stockholm.
Som ju är det enda stället jag har fälterfarenhet ifrån...

Suck...

Förresten:

Host, host, host, haaaaaaaaaaaaaaaaarrrkel, host host!




Dixi.

Som en gymmibåll...

Jag har köpt en pilatesboll.

I pity the fool som tror att det har någonting med träning att göra.

RSS 2.0