londa - filar ner hornen på söndagar

Gick hem med M i den något svala vårnatten, efter att ha dansat fötterna blåa på vårbal. H fick sin medalj och var mkt fin - medaljbandet var något skrynkligt.... Mini-H var balens drottning i sin lilla vita klänning med rosapplikationer.

T försvann tillsammans med en liten suspekt man. Det skulle ätas nattmacka och sedan gås på släpp på Göteborgs. Jag har aldrig gått på Göteborgs och kommer nog aldrig att göra det heller, för jag blir knastrött efter 01! Och sen känner jag mig måttligt road när folk bestämmer saker över mitt huvud. Den lille suspekte mannen och hans sällskap tillhörde ett sådant garde, som gärna gjorde upp planer som man själv inte hade ett ord med i laget vid dess tillblivande. Irriterande.

Mina onda fötter och jag ska gå till kojs. Dagens visdom är fortfarande densamma:
Det är svårt att lägga håret på rullar med bara en hand. Läggningsvätska gör inte nödvändigtvis saker och ting bättre.

Hjälp, vad trött jag är nu...

Avsnitt 753 i följetongen "saker som eventuellt skulle varit lättare att genomföra med två armar":

Jag sitter med klåda i skalpen och ser ut som nån j**la Mimmi Pigg i huvudet. Jag har försökt lägga håret på rullar, det var till och med läggningsvätska inblandat i projektet, och nu vågar jag inte ta ut dem av rädsla att jag ska se ännu muppigare ut utan rullar än med.

T frågade om det "skulle hänga ut hårtestar lite här och var"... Jag tror inte det, men vaff........ Hans frack har dessutom tuggummifläck på ärmen.

HAH!

Jag är egentligen på väg till sängs. Borde verkligen sova eftersom bussen till jobbet går så infernaliskt tidigt. Känner inte så mycket för att åka dit i morgon, eftersom jag personligen bär ansvaret för att alla boende kommer att dööööööööööö i sommar!

Jag ska alltså inte jobba med brainiacsen i sommar. Jag ska inte jobba med blöjbyten och matning av vuxna människor över huvud taget. Jag har fått ett sommarjobb där man kan anta att man inte behöver sanera sig med tvättsprit från topp till tå efter hemkomst. Jag ska i fem veckor plocka fram gamla dammiga böcker till kanske lika dammiga jurister, ha knut i nacken och foträta skor. HURRAAAA!!!!

Detta gillar inte Uppsala kommun. Enligt min chef så har jag "satt dem rejält på pottkanten" och hon frågade mig vad hon skulle göra nu. Jag tänkte föreslå henne att hon skulle göra sitt jobb, och egentligen gjorde jag väl det också, fast i snällare ordalag.

Djupa andetag och lika djupa dykningar i garderoben efter representativ bibliotekariekofta. Undrar om jag får göra röstprov? Har tränat hela morgonen på att säga

Dumma PM! Så, nu var det sagt, nu behöver vi inte fundera mer över det.

Jag har annars dammsugit lite och varit vuxen, på gränsen till gammal, och lagt en virkad duk på vardagsrumsbordet. Det ser hemtrevligt ut. Nu måste jag bara köpa en massa pelargoner.

Sen var jag precis i färd med att olja in stolarna till balkongen, när jag insåg att det är beckmörkt ute och att jag förmodligen inte skulle se ett skit av det jag gjorde. Jag lade det projektet på hyllan.

Suck. Det blir inte roligare än såhär.

Jag ägnade hela kvällen igår åt att ha ångest över att jag skulle upp och jobba kl. 07.00 idag. Jag ställde klockan på 5.50, packade väskan och duschade innan jag lade mig och gjorde verkligen mitt bästa för att sova. Men det killar i halsen så infernaliskt och det är täppt i näsan och jag låg mest och försökte hypnotisera bort det. Jag vet inte om jag är förkyld eller om jag är allergisk mot våren...

Vaknade 5.40. Klev upp 5.50. Klädde på mig och skulle precis gå och äta lite frukost, när jag fick en ingivelse att kolla min kalender. Den visade att jag skulle på föreläsning 13.15 i universitetshusets sal X idag. Inget annat. I morgon däremot ska jag jobba mellan 07.00 och 12.00.

Jag var ganska nöjd när jag gick och lade mig igen, fast samtidigt kände jag mig dum som ett spån. Vilken tur att jag inte åkte iväg i alla fall. För under de där två timmarna mellan 06.00 och 08.00 sov jag bättre än på hela långa natten.

Alldeles nyss sprang en ung man i badshorts omkring nedanför balkongen och skuttade och viftade med armarna. Det såg inte alldeles varmt ut. Men han kanske hade bastat.

... allra minst jag. Men när jag kom hem efter att ha brottats med jobbiga labbar med min basgrupp en hel dag förra veckan, så väntade dom här på mig här hemma:



Jag har ingen aning om vad jag har gjort för att förtjäna dom, särskilt inte när jag var så arg på världen förra veckan (eller mest på mitt jobb, som tar tid och energi, men knappt ger några pengar i gengäld). Men de står sig fortfarande. Och det luktar lilja i hela sovrummet. Jag drömmer sockersöta drömmar om ulliga får hela nätterna!
          

Idag har jag jobbat med mina brainiacs. De är schyssta, de gör bara de mest fundamentala sakerna som människor gör. Jag har till och med börjat få kontakt med en av dem, genom att göra pruttljud och fåna mig i största allmänhet. Då skrattar hon (på sitt eget sätt, någon som aldrig träffat henne skulle nog tro att hon höll på att kvävas) och följer mig med blicken vart jag än går. Det har artat sig så att jag tycker mig skönja en glimt i ögat hos henne när jag kommer in. Å andra sidan kanske det inte är så konstigt om man har varit tvungen att utstå omvårdnad levererad av 19-åringen.

19-åringen är i själva verket 22 eller 23, men det måste vara ett feltryck i hennes födelseattest. Hon är timvikarie, precis som jag, men tror att hon har en fast anställning. Hon lever i en skyddad värld hemma i villan med familjen, och skriver upp sig på pass för att tjäna extrapengar så att hon kan köpa smink och kläder, festa och resa. Hon jobbar väldigt ofta och får ut bra med pengar, som hon sedan partajar upp. Vi som behöver passen för att inte svälta ihjäl, är således föga intresserade av hennes nya partytoppar och Fendi [sic!]-väskor.

19-åringen pratar konstant. Med oss, med brukarna, med sig själv och inte sällan i telefon. Om man - vilket gud förbjude! - skulle störa henne under något av hennes viktiga telefonsamtal med något så trivialt som att en brukare har blött ner hela sig och således behöver byta kläder, viftar hon bara med handen och säger "jag kommer". Sen kommer hon inte.

19-åringen vill gå ner i vikt inför beach 2006. Därför äter hon bara paprika, isbergssallad och morötter och dricker cola light.

19-åringen pratar med brukarna som om de vore barn. Hon pratar, när jag tänker efter, med alla som om de vore barn. Följden blir att jag beter mig som ett barn. Ett tjurigt sådant. Och svarar inte på tilltal. Hah!

19-åringens bästa kommentar idag: Efter att, uppsminkad och dan, vinkat  hejdå till nattpersonalen och berättat att hon skulle ut med en kompis och nattpersonalen svarat med ett "ha så trevligt och ta det lugnt", kommer på bussen följande:

"Dom e så himla löjliga, tror typ inte att man kan gå ut och dricka typ en cider å så. De e för att sånna i deras ålder inte klarar av att gå ut och festa utan att bli såhär aspackade åsså tror dom att man e sån själv, förståru?"

Nej, det kan jag inte säga att jag gör... Men det blir sääääkert bra, det där.

Jag försöker göra slut med mina två bästisar fett och socker. Det går sådär. Jag har abstinens som heter duga och det hjälper inte att äta frukt och dricka vatten. Jag har en sådan huvudvärk att jag ansåg mig nödgad att äta tre chips och koka skitstarkt kaffe. Får se om det hjälper.

Nån som annars har några bra tips?

Nu är det vår och folk sitter ute på sina balkonger. Då kan man tjuvlyssna på vad de säger. Tyvärr sägs det aldrig något spännande. Försökte tjuvlyssna lite på Kongo, men han kallpratade bara i telefon och sa tråkiga saker som "jahaa... va kul... säger du det..."

Boring!

J, 4 år gammal, tittade intresserat på när hennes mamma rensade ur förrådet på vinden och gav bort saker hon bestämt hävdade att hon aldrig mer skulle få användning för:

- Londa, har du en bäbis i magen?
- Nä, det har jag inte.
- Ska du ha det snart, eller?
- N-n-njaaää, det kan man ju inte veta... Inte ännu på ett tag i alla fall.
- Men längtar du efter en bäbis då?
- Nu ställer du jobbiga frågor här... TITTA, din gamla humla som du alltid lekte med förr, kommer du ihåg det, bzz, bzz, den var väl rolig, den kommer du väl ihåg?!
- ... för när du får en bäbis - då kan jag vara barnvakt!