Alla dessa karaktärer...
Idag har jag jobbat med mina brainiacs. De är schyssta, de gör bara de mest fundamentala sakerna som människor gör. Jag har till och med börjat få kontakt med en av dem, genom att göra pruttljud och fåna mig i största allmänhet. Då skrattar hon (på sitt eget sätt, någon som aldrig träffat henne skulle nog tro att hon höll på att kvävas) och följer mig med blicken vart jag än går. Det har artat sig så att jag tycker mig skönja en glimt i ögat hos henne när jag kommer in. Å andra sidan kanske det inte är så konstigt om man har varit tvungen att utstå omvårdnad levererad av 19-åringen.
19-åringen är i själva verket 22 eller 23, men det måste vara ett feltryck i hennes födelseattest. Hon är timvikarie, precis som jag, men tror att hon har en fast anställning. Hon lever i en skyddad värld hemma i villan med familjen, och skriver upp sig på pass för att tjäna extrapengar så att hon kan köpa smink och kläder, festa och resa. Hon jobbar väldigt ofta och får ut bra med pengar, som hon sedan partajar upp. Vi som behöver passen för att inte svälta ihjäl, är således föga intresserade av hennes nya partytoppar och Fendi [sic!]-väskor.
19-åringen pratar konstant. Med oss, med brukarna, med sig själv och inte sällan i telefon. Om man - vilket gud förbjude! - skulle störa henne under något av hennes viktiga telefonsamtal med något så trivialt som att en brukare har blött ner hela sig och således behöver byta kläder, viftar hon bara med handen och säger "jag kommer". Sen kommer hon inte.
19-åringen vill gå ner i vikt inför beach 2006. Därför äter hon bara paprika, isbergssallad och morötter och dricker cola light.
19-åringen pratar med brukarna som om de vore barn. Hon pratar, när jag tänker efter, med alla som om de vore barn. Följden blir att jag beter mig som ett barn. Ett tjurigt sådant. Och svarar inte på tilltal. Hah!
19-åringens bästa kommentar idag: Efter att, uppsminkad och dan, vinkat hejdå till nattpersonalen och berättat att hon skulle ut med en kompis och nattpersonalen svarat med ett "ha så trevligt och ta det lugnt", kommer på bussen följande:
"Dom e så himla löjliga, tror typ inte att man kan gå ut och dricka typ en cider å så. De e för att sånna i deras ålder inte klarar av att gå ut och festa utan att bli såhär aspackade åsså tror dom att man e sån själv, förståru?"
Nej, det kan jag inte säga att jag gör... Men det blir sääääkert bra, det där.
19-åringen är i själva verket 22 eller 23, men det måste vara ett feltryck i hennes födelseattest. Hon är timvikarie, precis som jag, men tror att hon har en fast anställning. Hon lever i en skyddad värld hemma i villan med familjen, och skriver upp sig på pass för att tjäna extrapengar så att hon kan köpa smink och kläder, festa och resa. Hon jobbar väldigt ofta och får ut bra med pengar, som hon sedan partajar upp. Vi som behöver passen för att inte svälta ihjäl, är således föga intresserade av hennes nya partytoppar och Fendi [sic!]-väskor.
19-åringen pratar konstant. Med oss, med brukarna, med sig själv och inte sällan i telefon. Om man - vilket gud förbjude! - skulle störa henne under något av hennes viktiga telefonsamtal med något så trivialt som att en brukare har blött ner hela sig och således behöver byta kläder, viftar hon bara med handen och säger "jag kommer". Sen kommer hon inte.
19-åringen vill gå ner i vikt inför beach 2006. Därför äter hon bara paprika, isbergssallad och morötter och dricker cola light.
19-åringen pratar med brukarna som om de vore barn. Hon pratar, när jag tänker efter, med alla som om de vore barn. Följden blir att jag beter mig som ett barn. Ett tjurigt sådant. Och svarar inte på tilltal. Hah!
19-åringens bästa kommentar idag: Efter att, uppsminkad och dan, vinkat hejdå till nattpersonalen och berättat att hon skulle ut med en kompis och nattpersonalen svarat med ett "ha så trevligt och ta det lugnt", kommer på bussen följande:
"Dom e så himla löjliga, tror typ inte att man kan gå ut och dricka typ en cider å så. De e för att sånna i deras ålder inte klarar av att gå ut och festa utan att bli såhär aspackade åsså tror dom att man e sån själv, förståru?"
Nej, det kan jag inte säga att jag gör... Men det blir sääääkert bra, det där.
Kommentarer
Postat av: Fagber
Follow your dreams, you can reach your goals.
Trackback
