londa - filar ner hornen på söndagar

Under den här veckan med både dugga och hemtenta kommer jag nog inte att uppdatera så vansinnigt ofta. Men den som har några tips på hur bibliotekets demokratiska förankring ska utvecklas alternativt försvaras är mer än välkommen att höra av sig. Det gäller även för alla som känner för att utveckla ett resonemang kring hur den demokratiska dimensionen har utvecklats i väst.

Eller vem som helst som vill agera cheerleader - alla är välkomna!

Nä, hörni. Det här går inte alls bra.

Jag tog mig upp! Det var inte smärtfritt, men det funkade. Efter att ha lyssnat på hockey (grannarna ovanpå, måste det ha varit, tittade ganska högljutt när tanten försökte sova) så törnade jag in. Inte sött som ett barn, utan mer hard-core som när man välter en elefant ungefär. När klockan ringde var jag inte pigg, men i alla fall levande.

En sak som är bra med att bussen till jobbet tar en halvtimme är att man hinner somna. Och min jacka har en huva som funkar som kudde. Mycket fiffigt. Väl framme avverkade jag mina timmar och åkte hem. Och jag ska inte tillbaka ikväll, tallyhoo!!

Funderar på att lägga mig i badkaret igen, det var ett tag sen sist, nästan en vecka. Kanske ligger jag kvar till i morgon, och läser en bok eller så. För tv:n lämnar ju en del att önska. Melodifestivalen är inte för mig. Särskilt inte sedan de började tävla i andra grenar än just musik!

Håll dom riktigt hårt för mig i helgen. Jag är trött som en gnu efter en veckas intensivt tentapluggande - vem hittade på att en 5-poängare behövde examineras med TVÅ tentor på samma vecka? Jag ligger på soffan med hjärtklappning och ska kolla klart på Let's dance (ja, jag tycker att det är kul, det är den enda flärden i mitt liv just nu!) och sedan tänker jag krypa till kojs. Och sova. På riktigt. För i morgon går den gröna bussen hela vägen till jobbet och den går redan 07.15. Somliga kanske inte tycker att det är så tidigt och det tycker väl egentligen inte jag heller, men det känns som mitt i natten just nu...

Håll även tummarna för att jag bara behöver jobba morgonpasset och att de har fått in någon till kvällspasset så att jag slipper ta det (som jag dumt nog lovade att jag skulle göra om det skulle knipa). Och håll samtidigt tummarna för att jag klarar av att ta mig upp på söndagmorgon också.

På måndag måste jag nog få en sovmorgon. I alla fall till 9. Nu ska jag borsta tänderna, innan reklampausen tar slut!

Den första pausen tog jag på förmiddagen och frotterade mig med bokkonnässörer på bokrean. Det var ett projekt. Vi kan väl börja med att konstatera att väglaget inte är helt optimalt ur cykelsynpunkt för tillfället. Det lämnar en del att önska. Men jag är tapper som den starkaste odalbonde och tog mig ner till stadens torg. Där mötte nästa utmaning. Jag tänkte visserligen frottera mig med bokkännare, men jag hade glömt bort att i bokreatider är precis alla människor bokmalar och litteraturkritiker och som galna! Jag har verkligen frotterat mig, gnuggat precis hela mig mot andra människor - fast de gnuggade mest! Men jag var ju trots allt lite förberedd; dagens loser var killen som skulle köpa lite kurslitteratur på Lunde-q och glömt bort att rean startade idag. Något säger mig att han kommer att hata den där boken och kasta den till vargarna så snart tentan är skriven.

Dagens utflykt gav även anledning till att fundera över hur folk tänker egentligen. Jag har svårt att se mig själv styrandes en tvillingvagn genom en bokhandel under den mest hysteriska perioden under året. Jag har svårt att se mig där med barnvagn med tillhörande spädis över huvud taget! Jag tycker självklart att dessa mammor har lika mycket rätt som oss andra att köpa böcker billigare än vanligt, men det måste vara fruktansvärt opraktiskt för alla inblandade parter.

Hann med ett lunchbesök på Villan vid Tibern också. Där höll 1q em. på att projektera. Han monterade ner tavlan från expen eftersom han inte hittade någon representativ bild  till sin lilla skrift. Efter en raid i arkivet hittade han dock vad han sökte efter och kunde hänga upp tavlan igen. När jag tittade på porträttet slog det mig att den avbildade är förvillande lik Bree i Desperate housewives! Jag påtalade det och skämdes lite direkt efteråt.

-Usch, det kanske var en förolämpning, hon är ju värsta bitchen!
-Förolämpning mot vem? var K-sons lugna svar.

Ja, säg det?

1q efter att han insett att jag låg före honom i planeringen och redan hade en ring och han var utan:

-Men då måste du gifta dig ju! Du måste skynda dig och gifta dig och bjuda mig på bröllop så att vi får prata lite!

Halvfabrikat är världens bästa grej! Man kan göra riktig mat som smakar gott och ser hemgjord ut, utan att behöva grisa ner hela köket, avsätta en hel eftermiddag och ändå inte få det att smaka som mammas. Visst när jag också dessa ömma husmorsdrömmar om söndagsstekar med hemgjord gräddsås och doftande pajer till efterrätt. Och visst kan jag om jag vill (jag kan i alla fall försöka), men när man inte alls vill, då är halvfabrikat värsta grejen!

Idag har jag till exempel ätit köttbullar i italiensk tomatsås med potatis, majs- och bönsallad och saltgurka. Och inte var det jag som rullat köttbullarna, nej det var mamma Scan. Och den italienska såsen, ja, där gjorde Kelda jobbet. Och såklart hade Findus koll på gurkan. Allt jag behövde göra var att koka min potatis och röra ihop den lilla örtoljan till salladen.

Och det blev riktigt, riktigt gott!

1q när jag lämnat nycklarna efter att ha bemannat biblioteket:

- Men... vi måste ju ses nån dag, vi ses ju aldrig, vi hinner ju aldrig prata! Kan vi inte fika..? Äta lunch..? Gifta oss..?

Nu sitter jag redo, har dumsurfat i en halvtimme och ska sätta tänderna i instuderingsfrågorna igen. Planen är att sitta hela långa dagen - hoppas att den håller.

Igår grupparbetade vi, min  basgrupp och jag. Det är rena himmelriket att arbeta med de här människorna jämfört med de andra. Men en lite trist skillnad finns när man ska grupparbeta om datorbaserade grejer: Ingen av oss kan egentligen något om sånt. Så igår satt vi mellan 10 och 16.30 och försökte få grejerna att funka, utan nämnvärd framgång. Jag hoppas verkligen att någon av oss kommer att få en Lidnersk knäpp lagom tills det är dags att träffas igen. Det skulle hela gruppen må bra av.

För övrigt gjorde jag ett personlighetstest, konstruerat av förra årets studenter. Hur jag än bar mig åt blev jag Dame Edna. Förutom den sista gången, då blev jag Benny Hill. Sen slutade jag göra testet.

Vaknade av att det ringde in till det lilla gula huset, som vid närmare eftertanke nog faktiskt är orange. Det gjorde mig ännu säkrare över att det är tisdag. Har blivit lite dagavill och hävdade bestämt för mig själv att det var söndag igår, trots att jag var på föreläsning och seminarium och allt...

Så jag klev upp en halvtimme senare och sitter nu här och försöker begripa varför. I en halvtimme har jag försökt förbereda mig för dagens basgruppsmöte och det går skitdåligt när man inte riktigt vet vad det är tänkt att vi ska göra? De andra verkar ha värsta järnkollen men inte förmågan att förmedla vad de har tänkt. Jag har spånat på lite och hoppas att det kan bidra till något, men jag är tveksam. Jag tror att det har något med exempelvis det här att göra... Men inte i vilken form.

Nåväl - jag kanske ska börja med att äta frukost. Sen är det väl bara att knalla iväg och se vad den här dagen rymmer.

Nu har jag i alla fall via e-post bokat tid hos min husläkare för en stunds allmän förnedring. Det brukar vara så när jag går till doktorn, och jag ser inte varför det här skulle vara ett undantag. Det han kommer att säga är att jag ska leta upp en sjukgymnast och det sjukgymnasten kommer att säga är att jag ska köpa kort på Friskis och Svettis och börja gymma. Ingen av dem kommer att skicka mig till handkirurgen eller någon annan specialist och inga röntgenplåtar kommer att tas.

Pessimistisk? Jag? Nej, bara realistisk.

Efter att man fyller 20 är man lämnad åt sitt öde. Min skada är inte tillräckligt omfattande för att nån ska orka bry sig och så pass "enkel" att jag borde kunna fixa det själv. Det är bara det att jag inte kan fixa det själv! Och enkel slutade den vara när jag var 12 och axeln växte ur led! Alla tjatar om att jag ska träna, men det är ju helt meningslöst när jag bara gör fel. Jag hittar inte musklerna som ska tränas - de svarar liksom inte när man ropar på dom. Istället spänner jag mig och överbelastar de andra musklerna och blir ännu konstigare.

Vem ska man behöva sälja sig till för att få lite vanlig, hederlig, klassisk, statisk sjukgymnastik efter att man har fyllt 20?!

men det går... fast inte så fort och inte så bra. Jag har ont precis överallt - ovanför midjan, that is. Huvud, axlar och det är väl bara en tidsfråga innan knä å tå (knä å tå) börjar ta stryk. Ryggen är i alla fall sedan flera timmar tillbaka alldeles paj. Jag är inte skapt för ett liv framför datorn. Jag är heller inte skapt för ett tungt fysiskt arbete. Vad göra? Finns det en kvinnlig motsvarighet till "bekymmerslös playboy"? Och utlyses de tjänsterna hos Arbetsförmedlingen? Bäst att kolla...

Den här ketchupeffekten, va... Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Helt plötsligt blev det hur mycket som helst att göra! Varför blir det så? Varför kan man inte sprida ut det över tid? Det är ju meningslöst att sitta och vänta på att saker och ting ska dra igång för att sedan begravas i arbete!

Murphy har även sett till att detta inträffar i samma veva som H&H flyttar hem igen och T avlägger visit över helgen. 

Jag har upptäckt att ju mer jag har att göra, dvs. ju mer jag behöver sitta framför skärmen och knattra tangentbrd, dest osämre blr jagp å att stava. Är inte det jättekonstigt? Det borde ju rimligtvis fungera i motsatt riktning, dvs. att jag borde bli snabbare och säkrare för varje litet ord jag skriver? Jag fattar ingenting...

Återgår till kulturpolitiken.
(Ni ser - så intressant bok att man inte ens bemödat sig med att skaffa en bild på omslaget. Den är lila, kan jag meddela. Inga roliga figurer. Inget roligt alls, faktiskt.)

Det gick inte så bra på Jeopardy ikväll... Men vi kommer alltid att minnas gråsuggan och hoppas att den forne stormästaren får stort nöje av sin nya mp3-spelare, eller sina Cabaret-biljetter!

Ibland blir man liksom överrumplad. Det händer grejer som det tar lång tid att smälta. Det kan röra sig om en knivig arbetsuppgift som man absolut inte är redo för, men kastas in i ändå (till exempel att man får gå på konferens med Svenska institutet), det kan gälla märkliga kommentarer om ens klädsel (till exempel när ens arbetsgivare säger åt en att åtminstone försöka se proper ut, när man är så proper man nånsin kan och det enda som saknas är kavajen och klackarna), eller kanske till och med om ens blotta uppenbarelse (till exempel när man för höra av den gamle juridikprofessorn på cirka hundratretti år att man har en "uuuutsöööökt figur!").

Dock ligger inte dessa händelser på samma plan som när något riktigt stort händer i ens direkta närhet (till exempel när någon i ens familj får tvillingar), eller till och med i ens eget liv (till exempel när man förstår att ens sambo faktiskt är på väg ner på knä).

Men det finns ett ännu högre plan. Det är att få vara med när ett nytt liv startar. När de allra, allra första andetagen utanför mammas trygga mage tas, när det allra första ljudet pips fram och ögonen öppnas för första gången. Hur man än försökt förbereda sig, så går det inte riktigt. Man blir riktigt, riktigt överrumplad. Eller snarare överväldigad. Och det tar lång tid att smälta.

Det är därför som jag inte har skrivit något på ett tag!

2006-02-10, kl. 00.59:

2880g, 49cm

och alldeles, alldeles underbar!

Alltså, denna väntan... Jag undrar om jag ska åka in, trots att han inte har ringt ännu...

Det börjar dra ihop sig!

T, när du kommer hem kommer du att märka att din murgröna inte är riktigt lika frodig som när du åkte. Den var förvisso ingen regnskog när du åkte heller, men den har minskat lite mer i omfång.

Stackars alla utan badkar! Jag är uppväxt med badkar, både vanligt avlångt och senare ett med bubblor. Sedan flyttade jag hemifrån och på det följde ett antal år utan badkar. Förvisso fanns det ett i källaren av det hus där jag bodde i min sista korridor, men för att bada i det hade man velat ha både våtdräkt och snorkel.

När T och jag sedan flyttade ihop var det i en lägenhet med ett stort och väldigt avlångt badkar. Där kunde man ligga utsträckt och nedsänkt i vatten. I denna lägenhet finns det tack och lov också ett badkar, om än i mindre modell. I detta badkar har jag legat ganska många gånger, senast nu ikväll. Det är svårslaget att komma hem efter att ha varit ute i kylan och förfrusit hela sig, att sjunka ner i karet, fyllt av hett badvatten, gärna med lite budgetskum*  i. Ljufvligt!

Det finns vissa tillbehör man kan skaffa till sitt badkar. Själv är jag väldigt sugen på en kudde, medan H länge har tjatat om en badsvan. Något jag aldrig har provat är badbomber. Men jag lockas lite av tanken, hur bisarr den än må vara, att bada i treo.

Badbomber har för övrigt många användningsområden. I somras när jag klev av bussen från jobbet, försökte en liten man tvinga in alla som han tyckte såg invandrade ut i bussen för att sedan spränga den. I sin hand hade han... just det. En badbomb.




_{*Budgetskum = lite duschcreme eller tvål eller något annat som det blir bubblor och skum av en liten stund.}

Det finns väldigt många saker som är väldigt goda. Jag kan liksom inte rada upp allt jag tycker är gott, eftersom jag gillar nästan allt utom banan, kokos och spiskummin. Men som ett axplock kan nämnas att jag tycker väldigt mycket om keso, jag älskar färsk ananas (burkvarianten funkar också), ett tag när jag var yngre var kiwi nästan den enda frukt jag åt, och de dagar jag får jucie till frukosten är bra dagar. T brukar köpa äppeljucie och det är bra eftersom jag ibland får ont i magen av apelsinjucie på morgonen.

På något märkligt vänster brukar sånt man inte tycker är gott, vara nyttigt. Därav den sanna historien om när jag som mycket ung ertappandes med skeden i senapsburken, skottandes i mig äcklig senap för att hålla en eventuell annalkande förkylning stången.

Men åter till det goda. Det borde i rimlighetens namn vara så, att om man kombinerar två goda saker, så får man en dubbelt så god slutprodukt. Nå, detta kan så vara sant i vissa fall, men långt ifrån alla. Minns att jag nämnde keso och ananas som två goda produkter. Arla har i många år haft ananaskeso till salu i mejerihyllor runt om i Sverige. Tyvärr är det riktigt snuskigt! En ren manifestation i att två plus (+) gör ett minus (-). Samma sak, fast på ett annat sätt, gäller för kiwi och jucie. I den lilla servicebutiken i mitt område hittade jag en dag Delmontes kiwijucie (Kiwi=gott, jucie=gott). Det var inte så äckligt som man skulle kunna tro. Det är en riktigt festlig grön färg på jucien, inte alls olik pandaläsken som fanns när jag var barn. Och smaken... tja, det smakar paraplydrink. Eller grogg. Som förvisso kan vara gott ibland, men det skär sig lite till frukost.

Så i morgon bitti blir det havregrynsgröt igen. Det är inte så väldigt gott, men nyttigt. Kanske kiwijucien får komma fram på kvällskvisten?

När blev klockan såhär mycket?!


Jag måste äta frukost - det är ju för fasen snart lunch!

T, du måste komma hem nu, för jag kan inte plugga när inte du sitter bredvid och manar på mig. Halva dagen har gått och jag har läst två artiklar och jag kan knappt redogöra för vad de handlar om. Och inte har jag tagit mig till Carolina heller.

Det är faktiskt inte så himla enkelt att hålla isär Mesopotamien och Assyrien och Egypten och...

Har DU varit i Nippur?

Det är faktiskt dags att krypa till kojs. Klockan är inte ens 23, men det är ju så skönt att fluffa upp kudden och dra upp täcket under hakan och långsamt törna in...

Heldag idag - 10 till 17. Har t.ex fått höra den spännande historien om fotokopiatorn. Jag förstår er avundsjuka, ni som inte var där. Och så har jag tänkt fula tankar så att jag inte kommer till himlen idag heller. För man får inte tänka fula saker om funktionshindrade människor, det är jätteelakt! Tänk om folk tänkte fula saker om mig baserat på trasig plexus bracchialis? Det skulle vara tråkigt. Fast det kanske det finns folk som gör... Nåväl, man kan inte få allt här i världen. Jag önskade mig mer effektivitet före jul och nu har jag fått det. Men mycket vill ha mer och om inte OM fanns, så skulle det vara så mycket mer effektivt...

Ingen hatchling än, men kanske embryot till en framtida uppsatsidé? Fast det är en idé som skulle falla på att den är tvärvetenskaplig och berör två väldigt skilda institutioner. Samt att jag aldrig kommer att hinna lära mig tillräckligt mycket om databasbyggande och -hantering innan det är dags. Annars skulle det kanske kunnat bli något.

Jag har stakat ut banan till duschen nu, eftersom vattnet stängs av i morgon förmiddag. Och så har jag ätit stuvad vitkål, så det är nog rätt tur att jag är ensam hemma för tillfället!