Tingelingelinge-tåget går...
Jag är åter i civilisationen. Ett par dagar i nordligaste norr, fylldes med aktiviteter som skoteråkning (nästan värt ett eget inlägg - får återkomma till det) och utförsåkning (samma där - en sådan upplevelse att det måste få ett eget inlägg. Eller dela med skoterinlägget. Time will tell.) såsom det anstår ett riktigt norrbottniskt påsklov. Eftersom vi är så bortom allt förstånd smarta, så gjorde vi vår påskresa före påsk och inte under själva påsken, allt för att slippa trängseln på såväl tåget som i backen.
Och det var just tåget som var föremål för dagens svada:
Vi kan konstatera redan från början att jag inte har något emot att åka tåg egentligen. Inte så länge jag har sällskap. Jag tycker att det är oerhört praktiskt att kliva på tåget på kvällen vid punkt A, och vakna och kliva av tåget morgonen efter vid punkt B. På så sätt har man inte förlorat någon tid, eftersom man reser på natten, och det är ju inte så att man skulle göra något särskilt då hur som helst. Resan upp var precis en sådan som jag just beskrivit. Alldeles smärtfritt, sånär som på en försening på en halvtimme, men det berodde på krångel som inträffat redan på Stockholms central. Vi hade väldigt rara medresenärer i vår liggkupé: en mamma med två barn och en äldre dam som var mycket orolig att hon skulle missa att kliva av tåget i Boden. Det var en väldigt fin dam, en sån man bara ser på håll, eller i tidningar. Hon hade pärlor runt halsen och diamanter på fingrarna. På en krok i kupén hängde dessutom en päls, som jag antog inte hörde till mamman.
Alles gut.
Vägen ner var dock inte lika idyllisk. Vi klev på tåget vid 22.40 på kvällen och hoppades förgäves att vi skulle få vara ensamma i vår kupé. Vem åker tåg en tisdagkväll sådär, bara? När vi hittat våra platser, bäddade vi upp våra slafar. Vi var ensamma i kupén just då, beroende på att våra reskamrater befann sig annorstädes. En het gissning föll på restaurangvagnen. Eftersom det dröjde, gissade vi att de pimplade öl. Vi hade redan från början gissat att det rörde sig om starka gossar som gillar snö och vinterlekar, utifrån den packning vi hittade och stuvade om i.
Mycket riktigt. När vi bäddat ner oss och gjort flera tappra försök att somna, kom de inramlandes. En lätt air av Norrlands guld, vilken senare skulle blandas med pojkprutt fyllde kupén. Fyra fnissande gossar försökte så tyst de nånsin kunde bädda sina slafar och smyga med sina packningar för att inte väcka oss. De var inte så diskreta som de trodde - särskilt inte Einstein som scannade av sina nya reskamrater och triumferande deklarerade sitt fynd: "Höhö, det är en brud här!" Bruden (det var alltså jag) drog demonstrativt filten tätare runt sig och lade sig på sidan...
... och ramlade ner i glipan som blir mellan slafen och väggen. Det var en av de nya vagnarna det här, och de är så fiffigt konstruerade att dynan liksom lutar mot väggen så att man inte ska trilla ner på golvet om man ligger i nederslafen. Snällt tänkt, men fullkomligt omöjligt att ligga på ett vettigt sätt. Jag insåg rätt snart att om jag ville ha min filt över mig själv och inte i en korv på golvet, nedhasad genom glipan vid väggen, fick jag vackert klämma fast den mellan mig själv och väggen. Vilket då medförde att jag fick ligga i glipan.
Note to self: Aldrig mer underslaf.
Dessutom var det så in i hälsingland kallt i kupén. Detta på grund av att friskusarna mycket riktigt gillade snö och kyla, så till den grad att de vridit ner termostaten på 0. Det var i princip minusgrader i kupén! Och längst upp under taken gnällde en av pojkarna på att han troligen "skulle svettas ihjäl i natt!" Så där låg jag. I glipan, med filten omkring mig så jag såg ut som en kåldolm. Och frös som en liten hund.
"Men", tänker du, "kunde de inte bara skruva upp termostaten?" Njaä, den befann sig ju längst upp under taket, ungefär där han som trodde att han skulle svettas ihjäl låg. När han och hans kumpaner gick på dass, passade T på att skruva upp termostaten lite. Det muttrades en smula över det när de kom tillbaka. Och så mycket varmare blev det inte.
Note to self: Aldrig. Mer. Underslaf.
Vi var zombies resten av dagen. Tåg är värsta grejen, men hamnar man underst ligger man risigt till.
Fast lite synd var det nog ändå om de längst upp. Gaser stiger ju uppåt, och jag nämnde ju ordet pojkprutt tidigare...
Och det var just tåget som var föremål för dagens svada:
Vi kan konstatera redan från början att jag inte har något emot att åka tåg egentligen. Inte så länge jag har sällskap. Jag tycker att det är oerhört praktiskt att kliva på tåget på kvällen vid punkt A, och vakna och kliva av tåget morgonen efter vid punkt B. På så sätt har man inte förlorat någon tid, eftersom man reser på natten, och det är ju inte så att man skulle göra något särskilt då hur som helst. Resan upp var precis en sådan som jag just beskrivit. Alldeles smärtfritt, sånär som på en försening på en halvtimme, men det berodde på krångel som inträffat redan på Stockholms central. Vi hade väldigt rara medresenärer i vår liggkupé: en mamma med två barn och en äldre dam som var mycket orolig att hon skulle missa att kliva av tåget i Boden. Det var en väldigt fin dam, en sån man bara ser på håll, eller i tidningar. Hon hade pärlor runt halsen och diamanter på fingrarna. På en krok i kupén hängde dessutom en päls, som jag antog inte hörde till mamman.
Alles gut.
Vägen ner var dock inte lika idyllisk. Vi klev på tåget vid 22.40 på kvällen och hoppades förgäves att vi skulle få vara ensamma i vår kupé. Vem åker tåg en tisdagkväll sådär, bara? När vi hittat våra platser, bäddade vi upp våra slafar. Vi var ensamma i kupén just då, beroende på att våra reskamrater befann sig annorstädes. En het gissning föll på restaurangvagnen. Eftersom det dröjde, gissade vi att de pimplade öl. Vi hade redan från början gissat att det rörde sig om starka gossar som gillar snö och vinterlekar, utifrån den packning vi hittade och stuvade om i.
Mycket riktigt. När vi bäddat ner oss och gjort flera tappra försök att somna, kom de inramlandes. En lätt air av Norrlands guld, vilken senare skulle blandas med pojkprutt fyllde kupén. Fyra fnissande gossar försökte så tyst de nånsin kunde bädda sina slafar och smyga med sina packningar för att inte väcka oss. De var inte så diskreta som de trodde - särskilt inte Einstein som scannade av sina nya reskamrater och triumferande deklarerade sitt fynd: "Höhö, det är en brud här!" Bruden (det var alltså jag) drog demonstrativt filten tätare runt sig och lade sig på sidan...
... och ramlade ner i glipan som blir mellan slafen och väggen. Det var en av de nya vagnarna det här, och de är så fiffigt konstruerade att dynan liksom lutar mot väggen så att man inte ska trilla ner på golvet om man ligger i nederslafen. Snällt tänkt, men fullkomligt omöjligt att ligga på ett vettigt sätt. Jag insåg rätt snart att om jag ville ha min filt över mig själv och inte i en korv på golvet, nedhasad genom glipan vid väggen, fick jag vackert klämma fast den mellan mig själv och väggen. Vilket då medförde att jag fick ligga i glipan.
Note to self: Aldrig mer underslaf.
Dessutom var det så in i hälsingland kallt i kupén. Detta på grund av att friskusarna mycket riktigt gillade snö och kyla, så till den grad att de vridit ner termostaten på 0. Det var i princip minusgrader i kupén! Och längst upp under taken gnällde en av pojkarna på att han troligen "skulle svettas ihjäl i natt!" Så där låg jag. I glipan, med filten omkring mig så jag såg ut som en kåldolm. Och frös som en liten hund.
"Men", tänker du, "kunde de inte bara skruva upp termostaten?" Njaä, den befann sig ju längst upp under taket, ungefär där han som trodde att han skulle svettas ihjäl låg. När han och hans kumpaner gick på dass, passade T på att skruva upp termostaten lite. Det muttrades en smula över det när de kom tillbaka. Och så mycket varmare blev det inte.
Note to self: Aldrig. Mer. Underslaf.
Vi var zombies resten av dagen. Tåg är värsta grejen, men hamnar man underst ligger man risigt till.
Fast lite synd var det nog ändå om de längst upp. Gaser stiger ju uppåt, och jag nämnde ju ordet pojkprutt tidigare...
Kommentarer
Postat av: Chrille
Nästa gång du reser med tåg - pröva att lägga till dynan så slipper du ligga i glipan.. men i övrigt så verkar det ju ha varit en trevlig hemresa. Och eftersom gaser stiger uppåt kanske det var bra att du låg i nedre slafen;) Vi fick oss ett gott skratt iaf, önskade nästan att man var en fluga på väggen i den där kupén... Din blogg e bara bäst!! Heja Linda / P o C
Postat av: londa
vafalls! kan man göra det? liksom skjuta in den mot väggen? jag testade det, för jag tyckte att det var lite konstigt att det skulle vara en vallgrav mellan bädden och väggen. men det gick inte! hur gör man? (inte för att jag ska ligga i underslaf någonsin igen, men...) :)
Trackback
