londa - filar ner hornen på söndagar

Nu har jag tagit första steget från att vara stripig pösmunk till casual snygg. Det är ett led i arbetet att slippa skämmas när jag träffar gamla klasskompisar. I mitt föräldrahem härskar teorin "Var och en skäms för sig själv", men det brukar betyda att man inte ska engagera sig för mycket om man tycker att pappas mössa bara är föööör piiiiiinsaaaam, eller mammas kappa inte borde få komma utanför hemmets väggar. Det får stå för bäraren. Bäraren bär det bäraren finner snyggt, de andra behöver inte skämmas, för de är ju inte bäraren. Jag tror att jag tog teorin till en ny dimension när jag började skämmas för allt som var jag. Det var nog inte det som var andemeningen av teorin.

I alla fall så har jag klippt mig. Jag har hittat ett ställe där de tar 220 kr för en klippning. De är inte så pratsamma och de är bara måttligt trevliga, men jag blir precis lika nöjd när jag har varit där som när jag har varit på något dyrt ställe. Och då kan jag ju lika gärna gå dit.

Fast riktigt nöjd blir jag bara när jag har varit hos J på Studio 88 i Umeå. Fast det blir dyra klippningar om man räknar med resan. Dessutom är J mammaledig, så jag fortsätter väl på mitt billiga, halvtrevliga plejs.

Nästa steg är att träna lite mer regelbundet. Haha!