londa - filar ner hornen på söndagar

Egentligen skulle jag kunna klassas som "ganska kry" nu. Det vill säga, halsen gör inte längre ont, jag hostar bara väldigt, väldigt lite och jag är bara lite täppt i näsan och inte lika hängig som tidigare. Hade jag haft en föreläsning eller ett seminarium i morgon, skulle jag inte tvekat att gå. Men tanken på att resa till Far-away-Farsta och tillbringa hela dagen där bland alla människor gjorde mig plötsligt lite sjukare igen.

När jag var liten och stannade hemma från skolan på grund av sjukdom* så fick jag alltid stanna hemma en extra dag när jag blivit frisk. Lite som en omvänd karens, på något sätt. Liksom för att säkra att jag inte skulle kollapsa i OÄ-boken, smitta ner mina klasskamrater i onödan, eller utsätta min efter sjukdom svaga lekamen för nya smittor. En bra regel satt av en klok mor. Jag anammar den. Det är nog dumt att okynnesnysa på låntagare, samtidigt som de är dumma om de nyser på mig. Jag är ju faktiskt bara ganska kry nu.

På måndag är jag nog back on track igen!




*_{Å, det var så mysigt att vara hemma sjuk när man var liten! Varm saft, ett nytt pysselblock och kanske, kanske en ask Maja Gräddnos! Och Kersti Adams-Ray på morgonradion!}