Dagens nyheter, klockan två
Detta är dagens rubriker:
Tjänsten i Bobbrifors har tillsatts av en annan sökande. Inte ett dugg oväntat, men de hade kunnat berättat redan på intervjustadiet att man inte var intressant. Varför gör aldrig arbetsgivare det?
Så till Statliga verket.
Fyra personer var dom, dom som skulle avgöra om jag är duglig nog att tjänstgöra i sex stackars veckor i deras bibliotek. Det ställdes ordentligt med frågor, om mina erfarenheter, vad jag tyckte var viktigast i bibliotekariejobbet, vilka egenskaper en bra bibliotekarie har och så vidare. Sedan ställde de personliga frågor om mig, bland annat klassikern "hur tycker du att en bra ledargestalt ska vara?" H får gissa vad jag svarade. Jag var och är lite förbryllad över ambitionsnivån på den här intervjun. Vi pratar ett sjukskrivningsvikariat om sex veckor där uppgifterna till huvudsak består av att registrera tidskrifter! Varför vill de veta om jag har några ledaregenskaper? Varför vill de veta hur mina ovänner skulle karaktärisera mig? Det kändes verkligen som att jag fick igen för gammal ost efter mina år i Valnämnden! De frågade dock även om hur min närmaste framtid såg ut och när jag inte kunde jobba, samt planerade in det i sina kalendrar. Personen jag skulle vikariera för talade i termer som "när du börjar jobba..." Nu kanske inte det betyder ett skvatt, men man kan ju alltid hoppas. Jag var i alla fall 100 procent ärlig på intervjun - till och med när de frågade hur mina ovänner skulle karaktärisera mig. Så vill de inte ha mig, så är det inte för att jag inte är tillräckligt bra på att ljuga, utan för att jag var fel person.
Nu till Stockholm.
Innan jag ens hunnit innanför dörren, så ringde den nya bibliotekarien på tingsrätten och bad om ursäkt för att hon inte lagt sin semester ännu. Hon ville mest höra när jag kunde jobba, så att hon kunde lägga semester utifrån det. Det betyder alltså att jag har ett litet vik i alla fall, även om inte Statliga verket vill ha mig. Under förutsättning att servicechefen på tingsrätten tycker att det är en bra idé. Det var verkligen en självförtroendeboost!
Och så till sist en titt på vädret.
Det regnar. Och min cykel tappade kedjan när jag kommit ned på stan. HHHH (H.H hus och hoj) fixade till den, och jag kunde trampa vidare i regnet till ILU för att låna bok. Så mycket mer praktiskt det var när Carolina faktiskt sysslade med bokutlåning och service. När slutade de egentligen med det? På vägen hem var det naturligtvis en idiot som inte fattade att vattenpölar kan röra på sig och bli till skyfall om man kör bil lite för fort igenom dem. Misstänkt lik en dränkt katt hoppade jag av cykeln och började gestikulera vilt. Bilen saktade in, för att sedan skynda sig iväg. Dumma.
Det var dagens nyheter klockan två. God eftermiddag
- Nervös student intervjuas för tjänst på Statliga verket.
- Tingsrätten kallar
- Vädret
Tjänsten i Bobbrifors har tillsatts av en annan sökande. Inte ett dugg oväntat, men de hade kunnat berättat redan på intervjustadiet att man inte var intressant. Varför gör aldrig arbetsgivare det?
Så till Statliga verket.
Fyra personer var dom, dom som skulle avgöra om jag är duglig nog att tjänstgöra i sex stackars veckor i deras bibliotek. Det ställdes ordentligt med frågor, om mina erfarenheter, vad jag tyckte var viktigast i bibliotekariejobbet, vilka egenskaper en bra bibliotekarie har och så vidare. Sedan ställde de personliga frågor om mig, bland annat klassikern "hur tycker du att en bra ledargestalt ska vara?" H får gissa vad jag svarade. Jag var och är lite förbryllad över ambitionsnivån på den här intervjun. Vi pratar ett sjukskrivningsvikariat om sex veckor där uppgifterna till huvudsak består av att registrera tidskrifter! Varför vill de veta om jag har några ledaregenskaper? Varför vill de veta hur mina ovänner skulle karaktärisera mig? Det kändes verkligen som att jag fick igen för gammal ost efter mina år i Valnämnden! De frågade dock även om hur min närmaste framtid såg ut och när jag inte kunde jobba, samt planerade in det i sina kalendrar. Personen jag skulle vikariera för talade i termer som "när du börjar jobba..." Nu kanske inte det betyder ett skvatt, men man kan ju alltid hoppas. Jag var i alla fall 100 procent ärlig på intervjun - till och med när de frågade hur mina ovänner skulle karaktärisera mig. Så vill de inte ha mig, så är det inte för att jag inte är tillräckligt bra på att ljuga, utan för att jag var fel person.
Nu till Stockholm.
Innan jag ens hunnit innanför dörren, så ringde den nya bibliotekarien på tingsrätten och bad om ursäkt för att hon inte lagt sin semester ännu. Hon ville mest höra när jag kunde jobba, så att hon kunde lägga semester utifrån det. Det betyder alltså att jag har ett litet vik i alla fall, även om inte Statliga verket vill ha mig. Under förutsättning att servicechefen på tingsrätten tycker att det är en bra idé. Det var verkligen en självförtroendeboost!
Och så till sist en titt på vädret.
Det regnar. Och min cykel tappade kedjan när jag kommit ned på stan. HHHH (H.H hus och hoj) fixade till den, och jag kunde trampa vidare i regnet till ILU för att låna bok. Så mycket mer praktiskt det var när Carolina faktiskt sysslade med bokutlåning och service. När slutade de egentligen med det? På vägen hem var det naturligtvis en idiot som inte fattade att vattenpölar kan röra på sig och bli till skyfall om man kör bil lite för fort igenom dem. Misstänkt lik en dränkt katt hoppade jag av cykeln och började gestikulera vilt. Bilen saktade in, för att sedan skynda sig iväg. Dumma.
Det var dagens nyheter klockan två. God eftermiddag
Kommentarer
Trackback
