Följetongen fortsätter
Projektet U har verkligen utvecklats till en fars i flera delar. Innan vi fortsätter med dagens avsnitt, följer här en kort resumé:
Höstterminen 2006: Londa och Fiammetta har viss uppsatsångest och vet inte riktigt vad de ska ta tig till. Då första erbjudandet om uppdragsuppsats dimper ned i e-postlådan, reagerar ingen av dem nämnvärt. Vid en andra påminnelse från institutionens prefekt, där hon dessutom påpekar att det finns ett stipendium med i spelet, vaknar Londa till lite och skickar ett ironiskt mejl till Fiammetta och föreslår att de två i lag ska ta sig an uppgiften och få ära och berömmelse för tid och evighet. Fiammetta tar dock detta på allvar och plötsligt finner de två sig i ett konferensrum på Norrtälje stadsbibliotek, diskuterandes upplägg med sina uppdragsgivare.
Uppsatsen kommer alltså i en paketlösning med ett stipendium. Skribenterna får även lära att uppsatsen ska publiceras någonstans.*pling* (varningsklocka). Nu börjar det stora sisyfosarbetet att sätta samman ett undersökningsunderlag. Skolor ska passas ihop utifrån olika variabler: storlek, socioekonomisk bakgrund, biblioteksresurser... Denna process visar sig bli ordentligt långdragen.
Just när skribenterna nästan börjat andas ut och fått ordning på sitt underlag, så *pling* ar det till igen. Skribenterna får e-post av en rektor i Norrtälje som bestämmer i sin enväldighet att hans skola inte ska delta i någon undersökning och raserar därmed hela underlaget. Londa och Fiammetta, tillbaka på ruta 0.
Efter en ny långdragen process, har ett nytt underlag arbetats ut och arbetet med att kontakta bibliotekspersonal och rektorer inleds. Frågeformulär utformas och skickas. Offentliga handlingar begärs in. Det går bra nu.
Skribenterna åker på möte i Norrtälje och träffar en fritidspolitiker*. Uppsatsen blir plötsligt Londas. Fiammetta ler i mjugg från sin sida av bordet. Fritidspolitikern är exalterad och vill ha presskonferens när uppsatsen är färdig!
*PLING*
E-post tas emot från uppdragsgivare KG. Han vill, med vårt medgivande, ansöka om ett miniseminarium om uppsatsen på Bok- och biblioteksmässan i september. *PLING PLING PLING*
E-post tas emot av rektor på en av undersökningsskolorna. Hon vägrar lämna ut offentliga handlingar till oss. Londa vill JO-anmäla. Men konstaterar mest trött att alla är dumma i huvudet.
Uppdragsgivare KG låter meddela att seminariet är beviljat *PLINGPLINGPLINGPLING!!!!!!* och inte långt därefter får Londa e-post från UNT som vill skriva artikel om arbetet. *PLIIIING!!*
Och nu har UNT ringt, ställt frågor, vill göra intervju, och jag bara förundras över vilka absurda proportioner det här projektet har tagit! Folk drar sig ur som om det vore en KU-utfrågning, det ska publiceras hit och föreläsas dit och det ska blandas in press och jag vet inte allt!
Och det enda vi gör är att vi skriver vår magisteruppsats. Som inte säger ett jota! Den misskrediterar ingen, lyfter heller inte fram någon, resultaten är inte vad uppdragsgivarna hoppats på... Men ingen vill lyssna!
Vi rider väl på vågen och skaffar erfarenheter så länge. Undrar när de kommer att upptäcka att allt är på låtsas?
*Det är oklart om han var politiker på sin fritid eller om han var politiker inom fritidsförvaltningen
Höstterminen 2006: Londa och Fiammetta har viss uppsatsångest och vet inte riktigt vad de ska ta tig till. Då första erbjudandet om uppdragsuppsats dimper ned i e-postlådan, reagerar ingen av dem nämnvärt. Vid en andra påminnelse från institutionens prefekt, där hon dessutom påpekar att det finns ett stipendium med i spelet, vaknar Londa till lite och skickar ett ironiskt mejl till Fiammetta och föreslår att de två i lag ska ta sig an uppgiften och få ära och berömmelse för tid och evighet. Fiammetta tar dock detta på allvar och plötsligt finner de två sig i ett konferensrum på Norrtälje stadsbibliotek, diskuterandes upplägg med sina uppdragsgivare.
Uppsatsen kommer alltså i en paketlösning med ett stipendium. Skribenterna får även lära att uppsatsen ska publiceras någonstans.*pling* (varningsklocka). Nu börjar det stora sisyfosarbetet att sätta samman ett undersökningsunderlag. Skolor ska passas ihop utifrån olika variabler: storlek, socioekonomisk bakgrund, biblioteksresurser... Denna process visar sig bli ordentligt långdragen.
Just när skribenterna nästan börjat andas ut och fått ordning på sitt underlag, så *pling* ar det till igen. Skribenterna får e-post av en rektor i Norrtälje som bestämmer i sin enväldighet att hans skola inte ska delta i någon undersökning och raserar därmed hela underlaget. Londa och Fiammetta, tillbaka på ruta 0.
Efter en ny långdragen process, har ett nytt underlag arbetats ut och arbetet med att kontakta bibliotekspersonal och rektorer inleds. Frågeformulär utformas och skickas. Offentliga handlingar begärs in. Det går bra nu.
Skribenterna åker på möte i Norrtälje och träffar en fritidspolitiker*. Uppsatsen blir plötsligt Londas. Fiammetta ler i mjugg från sin sida av bordet. Fritidspolitikern är exalterad och vill ha presskonferens när uppsatsen är färdig!
*PLING*
E-post tas emot från uppdragsgivare KG. Han vill, med vårt medgivande, ansöka om ett miniseminarium om uppsatsen på Bok- och biblioteksmässan i september. *PLING PLING PLING*
E-post tas emot av rektor på en av undersökningsskolorna. Hon vägrar lämna ut offentliga handlingar till oss. Londa vill JO-anmäla. Men konstaterar mest trött att alla är dumma i huvudet.
Uppdragsgivare KG låter meddela att seminariet är beviljat *PLINGPLINGPLINGPLING!!!!!!* och inte långt därefter får Londa e-post från UNT som vill skriva artikel om arbetet. *PLIIIING!!*
Och nu har UNT ringt, ställt frågor, vill göra intervju, och jag bara förundras över vilka absurda proportioner det här projektet har tagit! Folk drar sig ur som om det vore en KU-utfrågning, det ska publiceras hit och föreläsas dit och det ska blandas in press och jag vet inte allt!
Och det enda vi gör är att vi skriver vår magisteruppsats. Som inte säger ett jota! Den misskrediterar ingen, lyfter heller inte fram någon, resultaten är inte vad uppdragsgivarna hoppats på... Men ingen vill lyssna!
Vi rider väl på vågen och skaffar erfarenheter så länge. Undrar när de kommer att upptäcka att allt är på låtsas?
*Det är oklart om han var politiker på sin fritid eller om han var politiker inom fritidsförvaltningen
Kommentarer
Postat av: Emma
Ameh...suck!
Jag vet hur det känns. Jag har försökt med samma sak när det gäller polismyndgheter. De är, om möjligt, ännu räddare för dålig publicitet.
Trackback
