"Jag ställer inga motkrav..."
T och jag har en vän som har foto som hobby. Han är rätt duktig. Vid ett tillfälle i höstas frågade han om han kunde få äran att fota vårt bröllop, som en gåva till oss. Vem tackar nej till ett sådant erbjudande? Inte vi. Men vi bokade alltså trots detta en prisvärd och lagom galen fotograf som åker från Stockholm för att fota oss innan vigseln. Det. Är. Mycket. Bra.
Vår vän har hela tiden sagt att han tycker att det ska bli roligt att fota, och har av någon obskyr anledning varit väldigt noga med att poängtera att han inte vill ha betalt. Men han har gjort det på ett lite annorlunda sätt. Han har inte sagt "... och jag vill absolut inte ha betalt för det här, se det som min gåva till er", utan snarare "... kom ihåg att jag inte tar en spänn för jobbet!" Naturligtvis är vi tacksamma för att han vill fota, men just nu känns det mer som att vi sätts i skuld mot honom.
Ett annat uttryck är "jag har inte ställt några krav på er". Nej, varför skulle han göra det? Det är inte vi som har bett honom om tjänsten, det är han som har erbjudit den. Jag har frågat om han kan tänka sig att fota vigseln och om det finns tid och möjlighet även lite efteråt. Mannen som inte ställer några krav på oss, kräver då, om vi vill att han ska fota, att han då får klä sig som han vill - även om det innebär att han kommer i t-shirt och shorts till vigseln. (<--???) Sedan påpekar han att fotograferande under vigseln kanske stör akten och de som övervarar den.
Jag har bokat en prisvärd och lagom galen fotograf som åker från Stockholm för att fota oss innan vigseln. Det kan inte nog påpekas hur glad jag är över att jag gjorde det! Som det känns nu vill jag nog inte att vår vän ska fota alls. Allt det här var hans idé och naturligtvis är vi tacksamma, men vi är inte intresserade av att stå i skuld till honom. Hade vi betalat hade vi i alla fall kunnat kräva saker av honom. Det kan vi ju inte nu. Inte heller vill vi känna oss som en börda som komplicerar hans liv på ett så oerhört sätt . Det är tungt att bära kameraväskor, det är "otroligt jobbigt att springa hit och dit", man "får stressa" osv. Han vill ha våra fotoidéer långt i förväg och jag har skickat några bilder som vi tycker om. De är för komplicerade. Vi har letat efter något enklare och precis skickat ett mejl om att vi jobbar på saken och inte glömt det. Svaret lyder:
Men som sagt...som jag skrev till dig för flera månader sedan så
Jag har bokat en prisvärd och lagom fotograf som åker från Stockholm för att fota oss innan vigseln. Jag är klok som en uggla!
Du, det är mycket vanligt att man bokar ett proffs för att göra fotograferingen innan och sedan anlitar en kompis att ta bilderna under och efter vigseln. Det handlar om ekonomi: det är billigare att be en kompis ta under-efter-bilderna. Att anlita en proffsfotograf för hela dagen har få råd till.
Du har lite halvdåligt samvete för kompisen? Sluta med det.
Har du provat med påstricket? ...att andas i, alltså?
Planen var att ha det upplägg du
beskriver.
Om jag har dåligt samvete? Inte det minsta! Han erbjöd en tjänst, det var inte vi som fiskade efter den. Ska det vara så jäkla påfrestande för honom så är det lika bra att han låter bli, så är vi alla nöjda och glada i slutändan. Han är antagligen inte den ende i världen som kan traktera en kamera.
Du ja ta me en töcken dära engångskammera. He bli bulla!
