londa - filar ner hornen på söndagar

folk som aldrig riktigt har testat. Som aldrig har levt på makaroner och sovit på en madrasserad bänk med bananflugorna cirkulerandes runt huvudet. Som inte handlar sitt bohag begagnat eller billigt på danska möbelkedjor som inte ens är värda namnet. Som alltid varit fräscha, stajlade och haft garderober som uppdaterats i takt med modets växlingar. Som tror att den största utmaningen i livet är att välja tapeter. Som tycker att det oromantiska är obehagligt och därför inte värt att tänka på.

Om det alltid har varit så - då missar man ju det roliga när det vänder! När man inte måste lappa sina jeans för fjärde gången utan kan köpa nya! När man kan köpa smink som inte heter IsaDora! När man börjar spana på en ny soffa/säng/bokhylla istället för de nötta gamla!
Istället riskerar man nog i större grad att hamna i det tråkiga när det vänder. Räkningarna... som äter upp klädkontot... så man får ta från matkontot... fast det håller ju inte, så man får skära ner på klädkontot i alla fall... Och tapetvalet var inte tillnärmelsevis lika problematiskt som själva livet inom de väggar på vilka tapeterna sitter. Och det oromantiska kommer ikapp en, obönhörligen.

Det är ju inte mitt problem, i och för sig.






Och egentligen är jag nog mest avundsjuk för att jag också vill ha nya saker.