"Åååh... Hjärnsläpp...!"

På mitt jobb finns en matsal där man kan köpa lunch för en rimlig slant under förutsättning att man kommer i tid.* Det finns även gratis frukt och en liten kiosk där man kan köpa kakor och yoghurt och frysmat** och sånt. Det finns en sparbössa som man lägger betalningen i och en skål med växel framme vid kassan. Gemytligt.

Serveringen sköts av arbetstagare i Uppsala kommun (enl. LSS) och de är precis hur bra som helst! Det står på en skylt i matsalen att de tillsammans med sina arbetsledare

"gör vårt bästa för att ge dig ett brett produktsortiment och en bra service.
Vi hoppas att du har överseende med att vi inte alltid arbetar så snabbt,
och att vi ges möjlighet att prova på nya arbetsuppgifter och erfarenheter."

I morse höll jag på att svälta ihäl lite, så jag knatade iväg till matsalen och hamstrade på  mig en Risifrutti blåbär, en Wasa sandwich med "cream cheese, tomato & onion". Samt ett gratis äpple. Fast jag hade bara en stor peng, så jag var tvungen att betala i kassan. Jag lyckades dock pricka in deras kafferast, för ingen var där. Men fort som ljuset märkte en av tjejerna att de hade en kund och joggade dit under ivrigt hojtande.

Och så började hon knappa in mina två varor i apparaten: 6:- för mackan och 10:- för Risifruttin. Det blev 16:-. Hon tittade oroligt på mig och frågade:

-Har jag räknat fel nu?

Jag skrattade inombords åt det ironiska att hon frågade den sifferblinda detta, men även jag fick 6+10 att bli 16.
Hon tog emot storslanten och knappade in i apparaten. 84:- skulle jag få tillbaka.  Återigen tittade hon oroligt på mig, och jag försäkrade henne om att hon var på alldeles rätt spår. Så skulle jag få växel.

- Femti, sjutti  och åtti...fyra kronor.
- Tack, sa jag, fast nu tror jag nog att det blev lite för mycket pengar till mig. En femtilapp och en tjuga blir sjuttio kronor. En femtilapp och två tjugor blir nittio kronor. Så vi byter ut en tjuga mot en tia, så blir det rätt - åttiofyra kronor.
-Ojoj, jag räknade fel... Åååh... Hjärnsläpp...!
- Äsch, det gör väl ingenting, det blir så ibland, särskilt när det är tidigt på morgonen!
- Mmm... Fast jag vet inte, jag... Jag vet inte om det beror på det, sa hon och såg bara ledsnare ut.
- Jo, det tror jag! Klockan är ju inte ens kvart över åtta!
- Kanske det är därför, då? sa hon och sken upp.
- Det tror jag, det tror jag alldeles säkert!

Så sträckte hon på sig och såg stolt ut.
Jag gillar dem, jag gillar dem skarpt! De är solstrålarna i det pissiga decembermörkret! Jag gillar tjejen som fyller på serviettställen till bristningsgränsen och som är så folkilsk mot min enhetschef när hon står i disken***. Jag gillar killen som flirtar med alla tjejer så till den grad att han glömmer bort att jobba. Jag gillar tjejen som jagar på de andra och jag gillar killen som mest joggar runt och ser upptagen ut och ofta meddelar att han är just det.

De är så himla bra!












* "i tid" betyder senast 11.45 om man vill ha sallad till maten och om man vill kunna välja mellan de två anslagna rätterna.
** ifall man råkar missa den magiska lunchtiden.
*** för enhetschefen verkar aldrig lära sig hur man plockar av sin bricka ordentligt och försöker alltid ställa fel saker på fel plats.

Kommentarer
Postat av: Piiiiz mammablogg

ha ha ha!!
jag fick en vision, ja vet inte varför men tjejen i kassan ser i momn vision ut som fröken K på vårt gamla GEMENSAMMA jobb!! (fröken"oj vad jobbigt allting är" ... fast en glad sådan..;-) tokigt va!!

2007-12-13 @ 00:42:42
Postat av: L

Jag brukar tänka på fröken K... fast ingen av arbetstagarna här har samma diagnos som henne. Tjejen i kassan är en riktig arbetsmyra, och otroligt bastant (inte till kroppsformen utan till sättet)

2007-12-13 @ 09:11:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0