Alla dessa beslut
Och nu sitter jag där själv! Fast jag måste försvara mig (oss) lite.
- Jag är redan på det klara med att jag ska byta efternamn. (Sorry, pappa. Hoppas det går bra ändå.)
- Om jag tar T:s befintliga efternamn eller ett nytt är alltså egalt för mig.
- Skulle vi ta ett helt nytt, så beror inte det på att T har ett vanligt efternamn, utan snarare på en önskan han länge burit att väcka liv i ett dött släktnamn som man dessutom har släktforskat en del kring.
- Att vi blir - om inte ensamma - så i alla fall inte så många om att ha det namnet, vilket markerar att vi har bildat ett eget lag nu.
- Att vi i jämlikhetens namn byter identitet båda två
- Att namnet har en historia.
- Att det inte är ett så himla fint namn. Det låter hårt. Det låter som att det skulle kunna vara platsen som Simba kommer till när han sprungit för långt hemifrån i Lejonkungen.
- Ingen kommer att klara av att stava till det. Vi kommer att få post i alla möjliga konstiga namn, men inget rättstavat. Vi kommer dessutom alltid att få bokstavera vad vi heter.
- Det blir svårt att vara anonym när man både har ett ovanligt namn och är prästfamilj...
- Att han i mångt och mycket är sitt efternamn.
- Att det är idiotsäkert både ur stavningssynpunkt och anonymitetssynpunkt.
- Att jag alltid kan hävda att det är min mammas flicknamn jag har tagit mig.
- Att jag går in och blir med mitt namn medlem i en annan familj på ett helt annat sätt än T gör med min. Ja, så mycket värde lägger jag i ett ynka namn.
- Det räcker faktiskt som argument!
Om någon händelsevis tycker att jag har presenterat två för- och emotlistor som säger samma sak, så kan jag förklara att de inte representerar samma sak. Det handlar om aktiva och passiva handlingar. Det är en aktiv handling att helt byta namn, en passiv att behålla ett gammalt och bara låta mig byta.
Vi vet inte vad vi tycker, nån av oss. Är det nån som har några åsikter, så dela gärna med er!
Vi kommer förmodligen i slutändan att göra tvärt emot vad ni tycker, så era åsikter är oss till stor hjälp!
Men du, om jag inte sett fel så älskar ni varandra och det är faktiskt, faktiskt, faktiskt huvudsaken!
Kan ni förenkla stavningen på det gamla släktnamnet på något vis?
Såg faktiskt en kille som heter som ni ev vill heta på tv idag. Han var från Lule tror jag. Så ensamma blir ni inte. F ö så tror jag inte namnet på prästen spelar nån större roll. Alla kommer veta vem han är i alle fall.
Det är bärarna av namnet som gör namnet!
Kolla upp hur många generationer tillbaka man får gå för att ta ett gammalt namn, jag tror bara det är till mor- och farföräldrar. Annars måste de som heter namnet idag godkänna att ni tar det. Vi hade också stora diskutioner innan vi gifte oss om vad vi skulle heta men jag var stenhård på att vi skulle heta samma namn och att ingen av oss skulle ha något dubbelnamn så då blev det jag som fick byta :)
Eller så är det så att om man tar ett gammalt namn så måste ättlingar till den framlidne bäraren godkänna att man tar det, även om dom inte heter det...
Eeeew, jag har samma funderingar trots att vi inte ska gifta oss på ett tag.
Vi ska ju ha barn och vad fasen ska det heta i efternamn? Ska det heta som Andreas så kommer ju jag inte heta samma sak som mitt barn och om det heter som mig så..ja då heter dens pappa och syster något annat.
Jag försöker ignorera problemet och låtsas som att det inte finns tills vidare...
Ujujuj....
Skönt att man är gift o har det där avklarat.
Fast vi var iof väldigt ense. Min familj är knäpp så jag tog mer än gärna hans namn *fniss*
Lycka till..
Cinapina
