londa - filar ner hornen på söndagar

Bok- och biblioteksmässan, som jag tidigare har betraktat som en slags kulturtanternas jättejulafton, visade sig vara precis detta. Fast på ett positivt sätt. Redan på tåget kunde vi peka ut vilka som var på väg till årets händelse och för att hitta rätt med spårvagn till mässan, var det bara att följa dem med gröna ögonfransar och konstnärliga glasögonbågar. Skillnaden mellan dem och oss var, förutom färg på ögonfransar, att de fick köa och vi surfade in på våra namnbrickor. Gräddfilen är som bäst när man själv får åka i den!

Med stadig (haha, Frosties!) hotellfrukost i magen vilken kamperade med fjärilarna, orienterade vi oss med hjälp av barnboksKalle till Vip-loungen. Vilket koncept. Jag kände mig både dum och glassig på samma gång och försökte företå att jag hade lika stor rätt att äta kanelbulle där som både PO och Ranelid. (Hade förresten aldrig tänkt på att Ranelid låter exakt som Dan Bäckman: "Var var duuuu, George dabbelvju Bush, under Vietnaamkriiget?").

Och så föredraget. Jag hann aldrig bli riktigt nervös. Jag tycker nog fortfarande att folk borde ha större förmåga att kritiskt granska saker och ting, att ifrågasätta och inte bara tro på vad folk säger. Det var över 200 personer i lokalen och en av dem kom fram till oss efteråt och ifrågasatte hur vi kunnat dra de slutsatser vi gjort. Det gladde mig, för det undrar verkligen jag också. Fast med skillnaden att jag undrar hur andra kan dra de slutsatser de har gjort utifrån de resultat vi presenterat.

Efter detta kunde vi surfa vidare, något lugnare, men fortfarande uppspelta. Jag hade duktigt ont i ryggen av alla julklappar jag har handlat. Mest till mig själv... Och det är väl inte någon överraskning att jag somnade som en stock - en nöjd stock - på kvällen.  Men på fredagen tog jag mig inte til jobbet. Jag svajade betänkligt i hallen och min mycket omtänksamme make tvingade mig att stanna hemma. Vilket jag gjorde. Och sov till 15.30.

Men nu är jag på G igen. Och spänd som en fiolsträng. För trots mina Fröken Sverige-insatser på intervjun i Umeå, så har de valt att gå vidare med mig. Nu står det mellan mig och en annan. Och den andra är m y c k e t sämre lämpad än mig!
:D