Nobelprisceremonin

Sneglar lite på den. Inte främst för att jag är så brutalt intresserad av fysik eller för att jag njuter av Horace Engdals 45-minuterstal. Nä, jag kollar frackar. Och noterar att både Tore och Peter Englund har fina, röda band över bröstet (eller i Tores fall magen).

Och så blir jag lite nostalgisk...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0