Förbanna inte mörkret...
Jag delar kontor med en liten man. Han var väldigt argsint till en början, men nu är vi kompisar. Vi brukar prata om allt möjligt - hans tandhygienist, min vardagsrumscamping och olika religiösa högtider, till exempel. Vi kommer ganska bra överens.
Fast vi har delade meningar om en mycket viktig grej: Belysningen i kontoret. Jag tänder, han släcker. Jag testar att tända bara det ena lysröret av hans två. Han släcker. Och tänder istället sin uplight med punktbelysning som gör att det blir tusen grader varmt här inne. Jag släcker den och tänder i taket. Han tänder den och släcker i taket.
Så vår kompromiss är nu att jag har taklampan ovanför mig tänd, plus min skrivbordslampa (som inte går att rikta på något vettigt sätt för att få bra belysning), han har sin taklampa släckt, men uplighten på. Ingen av oss är helt nöjd.
Men det värsta är nog ändå när han börjar kallprata om vädret:
"Det är så trist ute nu, hela tiden är det bara mörkt, mörkt, mörkt. Tänk om man kunde göra något åt det!"
Om jag vore en modig tjej skulle jag svara:
"Tja, du kunde ju börja med att TÄNDA TAKLAMPAN!!!!"
Fast vi har delade meningar om en mycket viktig grej: Belysningen i kontoret. Jag tänder, han släcker. Jag testar att tända bara det ena lysröret av hans två. Han släcker. Och tänder istället sin uplight med punktbelysning som gör att det blir tusen grader varmt här inne. Jag släcker den och tänder i taket. Han tänder den och släcker i taket.
Så vår kompromiss är nu att jag har taklampan ovanför mig tänd, plus min skrivbordslampa (som inte går att rikta på något vettigt sätt för att få bra belysning), han har sin taklampa släckt, men uplighten på. Ingen av oss är helt nöjd.
Men det värsta är nog ändå när han börjar kallprata om vädret:
"Det är så trist ute nu, hela tiden är det bara mörkt, mörkt, mörkt. Tänk om man kunde göra något åt det!"
Om jag vore en modig tjej skulle jag svara:
"Tja, du kunde ju börja med att TÄNDA TAKLAMPAN!!!!"
Kommentarer
Trackback
