Utflykt
Pilen och jag har skjutsat hem Hiltin efter väl genomfört värv. Märkligt (eller kanske inte?) att vägarna sitter liksom i ryggmärgen. Att det man lärde sig som barn sitter så djupt rotat. Jag hamnade rätt på första försöket och visste precis vilka landmärken jag skulle titta efter. Jag visste vilka gator jag skulle komma in på och var jag skulle svänga av.
På hemvägen tog Pilen och jag en liten omväg förbi dagmamman och bönhuset och lågåmellanstadieskolan och gamla hemmet och gångtunneln (där mamma halkade omkull varje vinter och det är fortfarande lika eländigt med is i den backen). Allt är så mycket mindre än jag kommer ihåg det, men allt är sig ändå skrämmande likt.
Om Pilen får följa med mig ut och leka någon fler dag, så måste vi ta en sväng förbi ridhuset också. Det är lite läskigt, men ändå ganska roligt. Fast mest är det overkligt.
På hemvägen tog Pilen och jag en liten omväg förbi dagmamman och bönhuset och lågåmellanstadieskolan och gamla hemmet och gångtunneln (där mamma halkade omkull varje vinter och det är fortfarande lika eländigt med is i den backen). Allt är så mycket mindre än jag kommer ihåg det, men allt är sig ändå skrämmande likt.
Om Pilen får följa med mig ut och leka någon fler dag, så måste vi ta en sväng förbi ridhuset också. Det är lite läskigt, men ändå ganska roligt. Fast mest är det overkligt.
Kommentarer
Trackback
